Gamla Vasa , den del av Vasa, där staden först grundades 1606 och där den var belägen till 1852. Platsen var en gammal handelshamn, omnämnd redan 1384 (Korsholms slott). Den kallades Mustasaari (Mussor) fram till 1611, då den erhöll sina första privilegier och tilldelades namnet Vasa. Staden underlydde 1651-74 grevskapet Korsholm. Den utsattes för plundring under stora ofreden, och rönte samma öde i juni 1808, sedan en strid utkämpats mellan en svensk och en rysk truppstyrka (minnessten rest 1935). Den 3/8 1852 lades G., som då hade ca 3 200 inv., i aska genom en brand, varefter staden flyttades 7 km åt n.v. närmare havet. Endast två byggnader finns kvar i restaurerad form efter branden: f.d. hovrätten, nuvarande Korsholms kyrka, och det s.k. Wasastjernahuset, uppfört 1780, som numera hyser Gamla Vasa museum (öppnat 1952, med bl.a. ett skeppsredarkontor och ett postkontor från 1800-talet), en del av Österbottens museum. Rutstadens gatunät har bevarats och ger det nuvarande egnahems- och radhusområdet sin särprägel. I miljön märks också ruinerna av stadens och Mustasaari sockens gemensamma stenkyrka.(Vasa stads historia I-III, 1972-1987; E. Piispala, Vanhan Vaasan puutarhojen ja puistojen historia, 2002)
Gamla Vasa. En liten gråstenskyrka uppfördes uppenbarligen redan i slutet av 1300-talet. Den förstorades i flera repriser, bl.a. i mitten av 1700-talet. Kyrkan ödelades vid branden 1852, och idag kvarstår endast ruiner. Foto: Sakari Niemi.