Korsholms slott

Korsholms slott omtalas första gången som Krytzeborg i Bo Jonssons (Grip) testamente av 1384. Fästet var uppfört på en vattenomfluten kulle och bestod troligen av träbyggnader omgivna av en jordvall. Det var 1396-99 tillhåll för tyska sjörövare (vitaliebröder) och återtogs därpå av drottning Margareta. På det oroliga 1430-talet förvaltades Korsholms slott av Erik Puke, Engelbrekts anhängare. Slottet innehades senare bl.a. av riksdrotsen Krister Nilsson (Vasa). 1467 blev det säte för kronans fogdar över Österbotten. Under ryska kriget på 1490-talet hade borgen betydelse för försvaret av gränsen i n.o. Från början av 1500-talet förföll befästningarna fullständigt, varefter en kungsgård inrättades på platsen. Landskapets fogde var bosatt där; därefter innehades kungsgården av landshövdingen till 1647 och införlivades 1653 med grevskapet Korsholm och Vasa samt utgjorde centralort för detta.

Vasa stad (Gamla Vasa) grundades 1606 vid Korsholms slott. Kungsgården är idag på ca 730 ha (varav 130 åker) och disponeras av Svenska yrkesinstitutet. Dess föregångare på platsen var Korsholms lantbruksskolor, som arbetade från 1859 till 1992, då de dåvarande tre skolorna sammanslogs med namnet Korsholms skolor. Efter att ha varit i statens ägo övergick skolorna 1994 till Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur samt förenades 1996 med förbundets övriga yrkesläroanstalter till Svenska yrkesinstitutet och Enheten på Korsholms kungsgård. Från ingången av 2009 utgör läroinrättningen en enhet inom Yrkesakademin i Österbotten och utbildar bl.a. landsbygdsföretagare, trädgårdsmästare och skogsmaskinförare. (J.R. Aspelin, Korsholman linna ja lääni keskiajalla, 1869; H. Ström, Korsholms kungsgård åren 1556-1622, 1932; K. von Schantz, Korsholms skolor 1859-1958, 1959; Keski- ja Pohjoissuomen rauniolinnat, 1978; C.J. Gardberg, Finlands medeltida borgar, 1993)