Gylling, Edvard Otto (f. 30/11 1881 Kuopio, d. 14/6 1938 Moskva), politiker, fil.dr 1909 på en förtjänstfull avhandling om torparinstitutionen i Finland under svenska tiden. G. utgav även befolkningsstatistiska arbeten och var en flitig skribent i Sosialistinen Aikakauslehti, vars redaktör han var 1905-08. Han utnämndes 1910 till docent i statistik vid Helsingfors universitet och var 1908-17 i flera repriser ledamot av lantdagen, där han tillhörde de ledande socialdemokraterna (medl. av partistyrelsen 1913-17) och intog en förhållandevis moderat hållning. Under kriget 1918 var han medlem av det röda folkkommissariatet (gick med efter någon dags tvekan) som dess finansminister och tjänstgjorde sedan även som Röda gardets sista stabschef. G. stannade kvar i Viborg sedan de övriga medlemmarna av den röda regeringen lämnat staden och lyckades själv undkomma till Sverige, där han var bosatt till 1920, då han på Lenins uppmaning flyttade till Sovjetunionen.
G. arbetade sedan med Lenins fullmakt som ordförande i exekutivkommittén (regeringschef) för Karelens autonoma sovjetrepublik 1923-35 energiskt för utvecklandet av Östkarelens ekonomi och kultur, införde finskan som ämbetsspråk m.m. och uppges ha varit synnerligen uppskattad av befolkningen. Den av honom uppmuntrade invandringen av amerikafinländare och folk direkt från Finland ledde dock till otaliga personliga tragedier. Under Stalins tid tilltog kritiken mot det finska styret i Östkarelen, och 1935 avlägsnades G. från sin post anklagad för "borgerligt inskränkt nationalism", övergiven även av sin vän och gamle klasskamrat O.W. Kuusinen. Han verkade 1935-37 som forskare vid Sovjetinstitutet för världsekonomin i Moskva, där han dömdes till döden och avrättades. (L.M. Hodgson, E. G. ja Otto W. Kuusinen asiakirjojen valossa 1918-20, 1974; A. Ylärakkola, E. G.:Itä-Karjalan suomalainen rakentaja, 1976; E. G.: työväenliikkeen tiedemies, 1983; A-L. Sahlström, Den sista fursten: en bok om E. G., 2009)
G. arbetade sedan med Lenins fullmakt som ordförande i exekutivkommittén (regeringschef) för Karelens autonoma sovjetrepublik 1923-35 energiskt för utvecklandet av Östkarelens ekonomi och kultur, införde finskan som ämbetsspråk m.m. och uppges ha varit synnerligen uppskattad av befolkningen. Den av honom uppmuntrade invandringen av amerikafinländare och folk direkt från Finland ledde dock till otaliga personliga tragedier. Under Stalins tid tilltog kritiken mot det finska styret i Östkarelen, och 1935 avlägsnades G. från sin post anklagad för "borgerligt inskränkt nationalism", övergiven även av sin vän och gamle klasskamrat O.W. Kuusinen. Han verkade 1935-37 som forskare vid Sovjetinstitutet för världsekonomin i Moskva, där han dömdes till döden och avrättades. (L.M. Hodgson, E. G. ja Otto W. Kuusinen asiakirjojen valossa 1918-20, 1974; A. Ylärakkola, E. G.:Itä-Karjalan suomalainen rakentaja, 1976; E. G.: työväenliikkeen tiedemies, 1983; A-L. Sahlström, Den sista fursten: en bok om E. G., 2009)