gymnasium. Det första g. i Finland inrättades 1630 i Åbo, men omvandlades inom kort till akademi. I Viborg tillkom 1641 ett annat g., som efter Nystadsfreden 1721 flyttades till Borgå. Under svenska tiden fanns i Finland inga andra g. än det i Viborg/Borgå. Dessa tidiga g. hade fyra klasser. Efter genomgånget g. kunde man ännu under 1600-t. prästvigas. 1843 års skolordning gjorde g. 3-klassiga och gav dem rätt att utexaminera till universitetet. Fr.o.m. 1852 kunde endast den som genomgått g. antas som student vid universitetet. 1872 sammanslogs g. med de högre elementarskolorna till 8- klassiga lyceer. Läroverken var från 1916 tills de upphörde uppdelade på ett mellanskole- och ett gymnasialstadium, det senare omfattande tre klasser.
Då grundskolan infördes i Finland på 1970-t. överfördes största delen av de tidigare privata och statliga g. (läroverkens gymnasialstadier) till det kommunala skolväsendet. G. bildar numera jämte den grundläggande yrkesutbildningen det s.k. andra skolstadiet i Finland. Finland har m.a.o. i motsats till t.ex. Sverige och Norge kvar allmänbildande humanistiskt- naturvetenskapliga g., som leder till studentexamen och därigenom till allmän högskolebehörighet. 1985 infördes i finländska g. en kursutformad timfördelning och 1994 därtill årskurslösa studier som är radikalare än i de flesta andra europeiska länder. G:s timfördelning är indelad i obligatoriska, fördjupade och tillämpade kurser. Varje kurs betygsätts och den studerande skall avlägga minst 75 kurser för att få avgångsbetyg, men detta berättigar inte utan studentexamen att söka in till högskolestudier. Däremot gör en yrkesexamen det. Nya läroplansgrunder för g., som är betydligt striktare och mera detaljerade än de från 1994, utfärdades 2003 (i bruk fr.o.m. hösten 2005).
På samma sätt som för den grundläggande utbildningen (grundskola), skall skolans huvudman på basis av de nationella läroplansgrunderna göra upp lokala läroplaner för sitt eller sina g., och g. både förpliktigas och uppmuntras att samarbeta med yrkesläroanstalterna, så att de studerande skall kunna räkna sig kurser till godo över skolformsgränserna. Ekonomin och det rikliga kursutbudet tvingar g. och yrkesläroanstalterna till ett allt intimare regionalt samarbete sinsemellan och med högskolorna.
Det finns för närvarande (2004) ca 400 finskspråkiga och 38 svenskspråkiga g. i Finland. Ungefär 60 % av årskullen (70 % av de svenskspråkiga) söker sig till gymnasieutbildning, resten till grundläggande yrkesutbildning. Skolgången i g. är gratis, men de studiesociala förmånerna (måltider, transport m.m.) varierar beroende på ort och ålder. Via den s.k. gemensamma elevantagningen kan man efter den grundläggande utbildningen söka inträde i vilket g. som helst oberoende av hemort; statsandelarna kanaliseras direkt till skolornas huvudmän. Se även undervisningsväsen. (Erik Geber)
Då grundskolan infördes i Finland på 1970-t. överfördes största delen av de tidigare privata och statliga g. (läroverkens gymnasialstadier) till det kommunala skolväsendet. G. bildar numera jämte den grundläggande yrkesutbildningen det s.k. andra skolstadiet i Finland. Finland har m.a.o. i motsats till t.ex. Sverige och Norge kvar allmänbildande humanistiskt- naturvetenskapliga g., som leder till studentexamen och därigenom till allmän högskolebehörighet. 1985 infördes i finländska g. en kursutformad timfördelning och 1994 därtill årskurslösa studier som är radikalare än i de flesta andra europeiska länder. G:s timfördelning är indelad i obligatoriska, fördjupade och tillämpade kurser. Varje kurs betygsätts och den studerande skall avlägga minst 75 kurser för att få avgångsbetyg, men detta berättigar inte utan studentexamen att söka in till högskolestudier. Däremot gör en yrkesexamen det. Nya läroplansgrunder för g., som är betydligt striktare och mera detaljerade än de från 1994, utfärdades 2003 (i bruk fr.o.m. hösten 2005).
På samma sätt som för den grundläggande utbildningen (grundskola), skall skolans huvudman på basis av de nationella läroplansgrunderna göra upp lokala läroplaner för sitt eller sina g., och g. både förpliktigas och uppmuntras att samarbeta med yrkesläroanstalterna, så att de studerande skall kunna räkna sig kurser till godo över skolformsgränserna. Ekonomin och det rikliga kursutbudet tvingar g. och yrkesläroanstalterna till ett allt intimare regionalt samarbete sinsemellan och med högskolorna.
Det finns för närvarande (2004) ca 400 finskspråkiga och 38 svenskspråkiga g. i Finland. Ungefär 60 % av årskullen (70 % av de svenskspråkiga) söker sig till gymnasieutbildning, resten till grundläggande yrkesutbildning. Skolgången i g. är gratis, men de studiesociala förmånerna (måltider, transport m.m.) varierar beroende på ort och ålder. Via den s.k. gemensamma elevantagningen kan man efter den grundläggande utbildningen söka inträde i vilket g. som helst oberoende av hemort; statsandelarna kanaliseras direkt till skolornas huvudmän. Se även undervisningsväsen. (Erik Geber)