Halonen, Pekka

Halonen, Pekka (f. 23/9 1865 Lapinlahti, d. 1/12 1933 Tusby), målare, kusin till Eemil H. Vid sidan av Edelfelt, Järnefelt, Gallen-Kallela och Rissanen var H. en av de namnkunnigaste konstnärerna i sekelskiftets och det tidiga 1900-talets Finland. Han studerade vid Finska konstföreningens ritskola 1886-90 och tillägnade sig den realistiska stilen. Från hösten 1890 vistades han i Paris, där han 1894 var Paul Gauguins elev. Intryck från Puvis de Chavannes och italiensk renässanskonst blev genom H:s vistelser i Paris och Italien kring sekelskiftet bestämmande för hans stora, dekorativt komponerade folklivsbilder (t.ex. Vägröjare i Karelen, 1900, Ateneum). H. hörde till de konstnärer som 1892 begav sig på vandring efter nya nationella motiv i Karelen och trakterna kring Sordavala. Mot slutet av 1890-t. övergick han allt mera till landskapsmåleriet. Omkring 1906 övergav han figurmåleriet och började syssla med ett först något oroligt expressionistiskt ljusmåleri, med vilket följde en tilltagande dragning till det rena landskapsmåleriet. Det var inom det sistnämnda han nådde verklig storhet, särskilt som en flitig skildrare av den finländska naturens skiftningar under olika årstider, främst vintern och våren. Från ca 1910 målade H. helst lyriskt subtila landskap. 1909-15 betecknades hans konst som modern med allt klarare färger i periodens anda. 1899-1902 byggde han sitt ateljéhus Halosenniemi i Tusby i liknande stil som Gallen-Kallelas Kalela i Ruovesi. Halosenniemi är sedan 1949 öppet som museum. Erhöll professors titel 1925. (A. Halonen, Vihreä aamu: Pekka Halosen siveltimen tarina, 1946, Latu lumessa: Pekka Halosen etsijäntie, 1965; O. Hämäläinen, P. H., 1947; A. Lindström, P. H.: elämä ja teokset, 1957; P. H. sanoin ja kuvin, red. J. Ilvas, 1990; P. H. 1865-1933, utställningskatalog red. O. Vilén/H. Silander, 1995)