Hangöbefästningarna. Redan på 1600-talet hade mindre befästningar uppförts vid Hangö, men först sedan en rysk flottstyrka efter slaget vid Hogland 1788 lagt sig vid Hangö redd och försvårat förbindelsen med Sverige, insåg man nödvändigheten av att befästa denna strategiskt viktiga punkt. Arbetena påbörjades redan följande år, och från 1793 till krigsutbrottet 1808 byggdes "Hangö fästning", bestående av fästena Gustavsvärn, Gustaf Adolf, Meierfelt och Drottningberget, med 40 kanoner och 200-300 mans besättning. Under 1808-09 års krig besatte Buxhoeveden utan motstånd Hangö, sedan af Klercker gett besättningen order att bege sig till Sveaborg. Ryssarna iståndsatte befästningarna, men under Krimkriget sprängdes de som oändamålsenliga.
Före och under första världskriget anlades nya befästningsverk. De kom att ingå i systemet Peter den stores fästning, som omfattade hela Finska viken (fästningar), och blev senare en del av Finlands fasta försvar. Russarö fort, som är ett av de starkaste befästningsverken vid sydkusten, var länge förläggningsplats för Hangö kustsektion, bildad 1921. Detta kustartilleriförband med förläggningar även på Hästö och Busö indrogs 2003. (R. Aaltonen, Hangö fästning, 1971; Suomenlahden rauniolinnat, 1977)
Före och under första världskriget anlades nya befästningsverk. De kom att ingå i systemet Peter den stores fästning, som omfattade hela Finska viken (fästningar), och blev senare en del av Finlands fasta försvar. Russarö fort, som är ett av de starkaste befästningsverken vid sydkusten, var länge förläggningsplats för Hangö kustsektion, bildad 1921. Detta kustartilleriförband med förläggningar även på Hästö och Busö indrogs 2003. (R. Aaltonen, Hangö fästning, 1971; Suomenlahden rauniolinnat, 1977)