Homén, Viktor Theodor (f. 3/7 1858 Pieksämäki, d. 10/4 1923 Hfrs), fysiker, fil.dr 1886, bror till Alexander Homén. Han var 1883-84 assistent vid Kejserliga Alexandersuniversitetets fysikaliska laboratorium, och vistades en tid i Stockholm där han under professor Erik Edlunds ledning ägnade sig åt forskning inom elektriciteten. Han disputerade 1883 med avhandlingen Undersökning om elektriska motståndet hos förtunnad luft. Senare ägnade han sig åt forskning inom meteorologi och hydrologi, speciellt nattfrosten. Efter omfattande experiment och mätningar presenterade han resultaten i boken Om nattfrost 1893, och 1897 skrev han den stora avhandlingen Der tägliche Wärmeumsatz im Boden und die Wärmestrahlung zwischen Himmel und Erde, som utgjorde specimen för den Pippingsköldska professuren i tillämpad fysik vid Kejserliga Alexandersuniversitetet, senare Helsingfors universitet, som Homén blev 1898 den förste innehavaren av.
Homén engagerade sig även i frågor, som stod utanför fysiken. Här ställde han fosterlandet, samhället och individen i främsta rummet. Han tog aktivt del i ofärdsårens politiska liv, skrev pamfletter och ansåg att det passiva politiska motståndet var den rätta metoden när man kämpade mot den pågående förryskningen i Finland. Homén var medlem av Kagalen och blev fängslad 1904 samt landsförvisad till Novgorod, men benådades och kunde återvända till Helsingfors redan följande år. Han återupptog sin verksamhet vid universitetet, men var även i fortsättningen politiskt aktiv. Homén. samlade sina pamfletter om det passiva motståndet i boken Vårt passiva motstånd (1906). Han hade plats i prästeståndet vid 1905-06 års lantdag och invaldes både i enkammarlantdagen (1908-13, ungfinne) och i riksdagen (1919-21, saml.). Han satt även i Helsingfors stadsfullmäktige 1899-1909.
Homén var också engagerad inom affärslivet. 1917 inträdde han i livförsäkringsbolaget Kalevas direktion och tillhörde den ända till sin död. Idérik som han var drev Homén en liten fabrik som tillverkade trycksvärta och var därtill delägare och revisor i Gutzeit & C:o. Homén intresserade sig särskilt för den östkarelska frågan och för utvecklandet av turismen; var 1907-23 ordförande för Turistföreningen i Finland och utgav bl.a. boken Östkarelen och Kola lappmark skildrade av finska natur- och språkforskare (1929). Han var ledamot av Finska vetenskaps-societeten där han genom en donation grundade Homénska priset. (Peter Holmberg)
Homén engagerade sig även i frågor, som stod utanför fysiken. Här ställde han fosterlandet, samhället och individen i främsta rummet. Han tog aktivt del i ofärdsårens politiska liv, skrev pamfletter och ansåg att det passiva politiska motståndet var den rätta metoden när man kämpade mot den pågående förryskningen i Finland. Homén var medlem av Kagalen och blev fängslad 1904 samt landsförvisad till Novgorod, men benådades och kunde återvända till Helsingfors redan följande år. Han återupptog sin verksamhet vid universitetet, men var även i fortsättningen politiskt aktiv. Homén. samlade sina pamfletter om det passiva motståndet i boken Vårt passiva motstånd (1906). Han hade plats i prästeståndet vid 1905-06 års lantdag och invaldes både i enkammarlantdagen (1908-13, ungfinne) och i riksdagen (1919-21, saml.). Han satt även i Helsingfors stadsfullmäktige 1899-1909.
Homén var också engagerad inom affärslivet. 1917 inträdde han i livförsäkringsbolaget Kalevas direktion och tillhörde den ända till sin död. Idérik som han var drev Homén en liten fabrik som tillverkade trycksvärta och var därtill delägare och revisor i Gutzeit & C:o. Homén intresserade sig särskilt för den östkarelska frågan och för utvecklandet av turismen; var 1907-23 ordförande för Turistföreningen i Finland och utgav bl.a. boken Östkarelen och Kola lappmark skildrade av finska natur- och språkforskare (1929). Han var ledamot av Finska vetenskaps-societeten där han genom en donation grundade Homénska priset. (Peter Holmberg)