Idensalmi, fi. Iisalmi, stad i Norra Savolax, Östra Finlands region. Areal 763 km2, invånare 22 095 (2010).
Stadens centrum (ca 15 900 inv. 2000), som omges av det vidsträckta område som tidigare hörde till den 1970 inkorporerade landskommunen, har ett vackert läge på näset mellan Porovesi och Paloisjärvi sjöar. Den bulevardliknande huvudgatan Pohjolankatu löper från stadens n. utkanter genom de centrala delarna, där stadsplanen följer rutsystemet, till höghus- och villaområdet s. om Paloisvirta ström. I v. ändan av den vackra kyrkparken som delar centrum itu finns lutherska kyrkan (E. Pitkänen, 1934) och kulturcentret (P. Pitkänen, 1989) med konsert-/teatersal, bibliotek och naturmuseum. I ö. ändan ligger ortodoxa kyrkan (I. Ahonen, 1957) och ett karelsk-ortodoxt kulturcenter. Kyrkparken pryds bl.a. av Juhani Ahos (A. Tukiainen, 1961) och Heikki Kauppinens (A. Tukiainen, 1962) statyer. Juhani Ahos barndomshem, Mansikkaniemi kapellansboställe vid Koljonvirta ström, ryktbar från 1808-09 års krig, inrättades 1958 till ett museum, vars samlingar omfattar en del av Ahos kulturhistoriskt värdefulla kvarlåtenskap. Idensalmi landsförsamlings på minnen rika prästgård, där Juhani Ahos far i slutet av 1800-talet var kyrkoherde, revs 1967 och överfördes i början av 1970-talet till Fölisöns friluftsmuseum i Helsingfors och byggdes upp på nytt. N. om centrum ligger f.d. landsförsamlingens träkyrka (S. Silvén, 1779). Bland övriga sevärdheter märks den mycket mineralrika Runni källa (som i början kallades Gregorii Brunn), upptäckt på 1770-talet. Badortsverksamhet vid Runni inleddes 1904, då det första hotellet stod klart. De första årtiondena på 1900-t. blev en glansperiod, och hotellet var ett populärt semestermål bland landets konstnärer och politiker. Idag har det gamla hotellet restaurerats, dessutom finns ett nytt badhotell från 1980.
Idensalmi fick i slutet av 1860-talet förbindelse med havet genom Saima kanal och utvecklades snart till en viktig handels- och hamnstad; staden var i början av 1900-talet en av landets främsta importhamnar för spannmål. Idag besöks hamnen till stor del av fritidsbåtar. Järnvägsförbindelse med s. Finland upprättades 1902, då Savolaxbanan togs i bruk fram till Idensalmi, och 1925 blev tvärbanan till Ylivieska färdig. Staden, som genom sitt läge utgör ett naturligt centrum för handel och övriga servicenäringar i n. Savolax, är känd för sina driftiga företagare. Den hade tidigare främst livsmedels- och träindustri samt textilindustri; idag är metallindustrin den viktigaste branschen. Stadens mest kända företag är dock bryggeriet Olvi Oyj, som grundades 1878. Det ledande företaget på orten var förr handelshuset Kärkkäinen & Putkonen, gr. på 1850-talet, som även idkade industriell verksamhet och 1936 rekonstruerades samt uppdelades på två nya bolag, Iisalmen Sahat Oy (sågverk) och Autoputkola Oy (bilförsäljning), vilka ursprungligen hade karaktären av familjeföretag (Aminoff). Bland övriga industrier märks Normet (tillverkar bl.a. gruvarbetsmaskiner, gr. 1962, 220 anst. 2002) och Componenta Suomivalimo Oy (gjuteriindustri, verkat på orten sedan 1975, 135 anst. 2002). I staden utkommer sedan 1925 dagstidningen Iisalmen Sanomat.
N. Savolax, som började befolkas söderifrån på 1540-talet och genom freden i Teusina 1595 definitivt lades under svenskt välde, avskildes 1627 från Kuopio till egen församling under namnet Idensalmi. Socknen ingick 1650-81 i Kajana friherreskap. Ett handelscentrum för n. Savolax planerades redan på 1700-t., men planerna förverkligades först 1860, då Idensalmi anlades som köping. Stadsprivilegier för orten utfärdades 1891. (S. Rissanen, Iisalmen entisen pitäjän historia, 1927; T. Räisänen, Iisalmen kauppalan ja kaupungin historia 1860-1930, 1959; E. Boisman, Iisalmen maalaiskunnan historia 1922-1969, 1973; T. Kortelainen, Iisalmen seurakunnan historia 1627-1977, 1979; A. Tsokkinen, Iisalmen kaupungin historia 1930-1969, 1996)
Stadens centrum (ca 15 900 inv. 2000), som omges av det vidsträckta område som tidigare hörde till den 1970 inkorporerade landskommunen, har ett vackert läge på näset mellan Porovesi och Paloisjärvi sjöar. Den bulevardliknande huvudgatan Pohjolankatu löper från stadens n. utkanter genom de centrala delarna, där stadsplanen följer rutsystemet, till höghus- och villaområdet s. om Paloisvirta ström. I v. ändan av den vackra kyrkparken som delar centrum itu finns lutherska kyrkan (E. Pitkänen, 1934) och kulturcentret (P. Pitkänen, 1989) med konsert-/teatersal, bibliotek och naturmuseum. I ö. ändan ligger ortodoxa kyrkan (I. Ahonen, 1957) och ett karelsk-ortodoxt kulturcenter. Kyrkparken pryds bl.a. av Juhani Ahos (A. Tukiainen, 1961) och Heikki Kauppinens (A. Tukiainen, 1962) statyer. Juhani Ahos barndomshem, Mansikkaniemi kapellansboställe vid Koljonvirta ström, ryktbar från 1808-09 års krig, inrättades 1958 till ett museum, vars samlingar omfattar en del av Ahos kulturhistoriskt värdefulla kvarlåtenskap. Idensalmi landsförsamlings på minnen rika prästgård, där Juhani Ahos far i slutet av 1800-talet var kyrkoherde, revs 1967 och överfördes i början av 1970-talet till Fölisöns friluftsmuseum i Helsingfors och byggdes upp på nytt. N. om centrum ligger f.d. landsförsamlingens träkyrka (S. Silvén, 1779). Bland övriga sevärdheter märks den mycket mineralrika Runni källa (som i början kallades Gregorii Brunn), upptäckt på 1770-talet. Badortsverksamhet vid Runni inleddes 1904, då det första hotellet stod klart. De första årtiondena på 1900-t. blev en glansperiod, och hotellet var ett populärt semestermål bland landets konstnärer och politiker. Idag har det gamla hotellet restaurerats, dessutom finns ett nytt badhotell från 1980.
Idensalmi fick i slutet av 1860-talet förbindelse med havet genom Saima kanal och utvecklades snart till en viktig handels- och hamnstad; staden var i början av 1900-talet en av landets främsta importhamnar för spannmål. Idag besöks hamnen till stor del av fritidsbåtar. Järnvägsförbindelse med s. Finland upprättades 1902, då Savolaxbanan togs i bruk fram till Idensalmi, och 1925 blev tvärbanan till Ylivieska färdig. Staden, som genom sitt läge utgör ett naturligt centrum för handel och övriga servicenäringar i n. Savolax, är känd för sina driftiga företagare. Den hade tidigare främst livsmedels- och träindustri samt textilindustri; idag är metallindustrin den viktigaste branschen. Stadens mest kända företag är dock bryggeriet Olvi Oyj, som grundades 1878. Det ledande företaget på orten var förr handelshuset Kärkkäinen & Putkonen, gr. på 1850-talet, som även idkade industriell verksamhet och 1936 rekonstruerades samt uppdelades på två nya bolag, Iisalmen Sahat Oy (sågverk) och Autoputkola Oy (bilförsäljning), vilka ursprungligen hade karaktären av familjeföretag (Aminoff). Bland övriga industrier märks Normet (tillverkar bl.a. gruvarbetsmaskiner, gr. 1962, 220 anst. 2002) och Componenta Suomivalimo Oy (gjuteriindustri, verkat på orten sedan 1975, 135 anst. 2002). I staden utkommer sedan 1925 dagstidningen Iisalmen Sanomat.
N. Savolax, som började befolkas söderifrån på 1540-talet och genom freden i Teusina 1595 definitivt lades under svenskt välde, avskildes 1627 från Kuopio till egen församling under namnet Idensalmi. Socknen ingick 1650-81 i Kajana friherreskap. Ett handelscentrum för n. Savolax planerades redan på 1700-t., men planerna förverkligades först 1860, då Idensalmi anlades som köping. Stadsprivilegier för orten utfärdades 1891. (S. Rissanen, Iisalmen entisen pitäjän historia, 1927; T. Räisänen, Iisalmen kauppalan ja kaupungin historia 1860-1930, 1959; E. Boisman, Iisalmen maalaiskunnan historia 1922-1969, 1973; T. Kortelainen, Iisalmen seurakunnan historia 1627-1977, 1979; A. Tsokkinen, Iisalmen kaupungin historia 1930-1969, 1996)
Idensalmi en vinterdag. Staden är ett centrum för handel och övriga servicenäringar i Norra Savolax. Foto: Lehtikuva Oy, M. Björkman. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. Kommunförbund.