Aho (t. 1907 Brofeldt), Juhani (f. 11/9 1861 Lapinlax, d. 8/8 1921 Hfrs), författare. Aho växte upp i en savolaxisk prästgårdsmiljö, som präglades av religiös väckelse. Detta förklarar hans senare intresse för väckelserörelsen, dokumenterat bl.a. i novellsamlingen Heränneitä (1894, sv. övers. Väckta s.å.). Bestående intryck på Aho gjorde även den karga ödemarksnaturen och den enkla lantbefolkningen med vilken prästgården kom i beröring samt den rika nordsavolaxiska dialekten.
Som student i Helsingfors från 1880 kom Aho in i kulturliberala kretsar. Han debuterade 1882 med en berättelse i Aleksis Kivis efterföljd och publicerade följande år den sedermera klassiska allmogeskildringen Siihen aikaan kun isä lampun osti (Då far köpte lampan), genom vilken han stakade ut riktlinjerna för ett nytt stilskede i finskspråkig prosadiktning. Där och i novellen Rautatie (1884, sv. övers. Järnvägen, 2:a uppl. 1920) som hör till Ahos mest kända arbeten, framträder ett annat för honom typiskt motiv: mötet mellan gammalt och nytt. Han inledde sin författarbana som realist och lutade tidtals t.o.m. åt naturalismen; vissa av hans psykologiska romaner, t.ex. Papin rouva (1893, sv. övers. Prästens hustru s.å.), väckte sedlig anstöt, liksom även den erotiskt frispråkiga Yksin (1890, sv. övers. Ensam, 1891).
Senare greps Aho av intresse för nationalromantiken och befäste sin ställning som samtidens främste finskspråkige författare med en rad kulturhistoriska romaner, bl.a. Panu (1897, sv. övers. 1898). Ett mästerligt arbete var romanen Juha (1911, sv. övers. Johan s.å.), en kärleksskildring från det forntida Karelen. Aino Ackté skrev utgående från romanen ett libretto till Aarre Merikantos opera med samma namn, som i modern tid framförts flera gånger på operafestivalen i Nyslott. Verket har även filmatiserats flera gånger, av Nyrki Tapiovaara 1937, senast av Aki Kaurismäki 1999.
Den största originaliteten har dock Ahos Lastuja (Spånor), smärre berättelser, skisser och utkast med fina naturstämningar som han offentliggjorde under en längre period (8 samlingar 1891-1921, delvis i sv. övers. 1891-1923). Dessa småberättelser har tillsammans med romanerna Papin rouva och Juha stått emot tidens tand bäst. Av hans övriga verk är bl.a. följande översatta till svenska: Papin tytär (1885, sv. övers. Prästens dotter 1893, Rauhan erakko (1916, sv. övers. Fredseremiten s.å.), Muistatko -? (1920, sv. övers. Minns du -? s.å.) och skådespelet Tuomio (1908, sv. övers. Domen s.å.) samt Lohilastuja ja kalakaskuja (1921, sv. övers. Småfisk och storfisk 1922). Ahos samlade arbeten utkom 1918-22 i tio band. Sällskapet Juhani Ahon seura stiftades 1948 för att främja forskningen kring Aho.
Aho var en hängiven utövare av jakt och sportfiske bl.a. på sitt sommarställe i Tvärminne. Han bodde i Tusby 1897-1911, därefter, sedan han invalts i styrelsen för Kansallisteatteri, i Hfrs. Han var från 1891 gift med målarinnan Venny Soldan men hade en son även med dennas syster Tilly Soldan (1873-1931) - Björn S., som tillsammans med Juhani Ahos äldre son Heikki Aho grundade filmbolaget Aho & Soldan. Ahos yngre son med Venny Soldan, fil.kand. (1923) Antti J. Aho (1900-60), reklamdirektör, skrev bl.a. en utförlig monografi om fadern i två delar. se även filmkonst (G. Castrén, Juhani Aho, 2 bd, 1922; I. Havu, J. A., 1929, K. Nieminen, Juhani Ahon sanataide, 1934; U. Kupiainen, Juhani Ahon huumori, 1937; A.J. Aho, J. A. ja hänen aikansa, bildverk, 1948, J. A., 2 bd, 1951; R. Koskimies, Kymmenen tutkielmaa Juhani Ahosta, 1975; J. Niemi, Juhani Aho, 1985; Juhani Aho's shavings, red. Ralph L. Larson, 1998; T-L. Hypén, Kuvassa oikealla J. A., 1999; J. Nummi, Aika Pariisissa, 2002)
Som student i Helsingfors från 1880 kom Aho in i kulturliberala kretsar. Han debuterade 1882 med en berättelse i Aleksis Kivis efterföljd och publicerade följande år den sedermera klassiska allmogeskildringen Siihen aikaan kun isä lampun osti (Då far köpte lampan), genom vilken han stakade ut riktlinjerna för ett nytt stilskede i finskspråkig prosadiktning. Där och i novellen Rautatie (1884, sv. övers. Järnvägen, 2:a uppl. 1920) som hör till Ahos mest kända arbeten, framträder ett annat för honom typiskt motiv: mötet mellan gammalt och nytt. Han inledde sin författarbana som realist och lutade tidtals t.o.m. åt naturalismen; vissa av hans psykologiska romaner, t.ex. Papin rouva (1893, sv. övers. Prästens hustru s.å.), väckte sedlig anstöt, liksom även den erotiskt frispråkiga Yksin (1890, sv. övers. Ensam, 1891).
Senare greps Aho av intresse för nationalromantiken och befäste sin ställning som samtidens främste finskspråkige författare med en rad kulturhistoriska romaner, bl.a. Panu (1897, sv. övers. 1898). Ett mästerligt arbete var romanen Juha (1911, sv. övers. Johan s.å.), en kärleksskildring från det forntida Karelen. Aino Ackté skrev utgående från romanen ett libretto till Aarre Merikantos opera med samma namn, som i modern tid framförts flera gånger på operafestivalen i Nyslott. Verket har även filmatiserats flera gånger, av Nyrki Tapiovaara 1937, senast av Aki Kaurismäki 1999.
Den största originaliteten har dock Ahos Lastuja (Spånor), smärre berättelser, skisser och utkast med fina naturstämningar som han offentliggjorde under en längre period (8 samlingar 1891-1921, delvis i sv. övers. 1891-1923). Dessa småberättelser har tillsammans med romanerna Papin rouva och Juha stått emot tidens tand bäst. Av hans övriga verk är bl.a. följande översatta till svenska: Papin tytär (1885, sv. övers. Prästens dotter 1893, Rauhan erakko (1916, sv. övers. Fredseremiten s.å.), Muistatko -? (1920, sv. övers. Minns du -? s.å.) och skådespelet Tuomio (1908, sv. övers. Domen s.å.) samt Lohilastuja ja kalakaskuja (1921, sv. övers. Småfisk och storfisk 1922). Ahos samlade arbeten utkom 1918-22 i tio band. Sällskapet Juhani Ahon seura stiftades 1948 för att främja forskningen kring Aho.
Aho var en hängiven utövare av jakt och sportfiske bl.a. på sitt sommarställe i Tvärminne. Han bodde i Tusby 1897-1911, därefter, sedan han invalts i styrelsen för Kansallisteatteri, i Hfrs. Han var från 1891 gift med målarinnan Venny Soldan men hade en son även med dennas syster Tilly Soldan (1873-1931) - Björn S., som tillsammans med Juhani Ahos äldre son Heikki Aho grundade filmbolaget Aho & Soldan. Ahos yngre son med Venny Soldan, fil.kand. (1923) Antti J. Aho (1900-60), reklamdirektör, skrev bl.a. en utförlig monografi om fadern i två delar. se även filmkonst (G. Castrén, Juhani Aho, 2 bd, 1922; I. Havu, J. A., 1929, K. Nieminen, Juhani Ahon sanataide, 1934; U. Kupiainen, Juhani Ahon huumori, 1937; A.J. Aho, J. A. ja hänen aikansa, bildverk, 1948, J. A., 2 bd, 1951; R. Koskimies, Kymmenen tutkielmaa Juhani Ahosta, 1975; J. Niemi, Juhani Aho, 1985; Juhani Aho's shavings, red. Ralph L. Larson, 1998; T-L. Hypén, Kuvassa oikealla J. A., 1999; J. Nummi, Aika Pariisissa, 2002)
Aho, Juhani. Var den förste finska yrkesförfattaren. Samtidigt som han var en förnyare av den finska litterära prosan företrädde han det sena 1800-talets europeiska modernism. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar, Nyblin.
Juhani Aho både gillade och skrev om sportfiske. 1948 utgavs på Schildts förlag boken Fiskelycka, som var en återutgivning av Småfisk och storfisk, som förlaget utgav första gången 1922, baserad på hans "Spånor" i detta ämne. Björn Landström gjorde stämningsfulla illustrationer till utgåvan. Foto: Schildts bildarkiv.