inhysingar

inhysingar, förr benämning på personer, som varken hade del i byns ägor eller var i andras tjänst utan innebodde hos andra eller hade sin bostad på andras ägor. I. utgjorde en del av det agrarproletariat som uppkom under 1800-t.; särskilt talrika var de i Savolax och n. Karelen. Redan tidigt försökte man råda bot på missförhållandet genom att utöka torparinstitutionen efter västfinskt mönster, men detta innebar inte någon lösning av problemet. 1887-1906 bildades t.ex. 800 nya torp i Kuopio län med statslån, medan i:s antal i s. Savolax steg under 1900-t. T.ex. i S:t Michels län uppgick backstugusittarnas och i:s antal till över 40 % år 1920 och till 50 % 1930, vilket var de högsta procenterna i hela landet. I v. Finland var flertalet jordlösa backstugusittare, i ö. Finland i., som fick sin boning i stugornas vrår, i rökpörten och bastukamrar. För att få en utkomst deltog i. i gårdens skötsel, talkoarbeten och utförde små handarbeten. Man kan likna dem vid bostadslösa diversearbetare, men eftersom inhysingshushåll även kunde bestå av familjer betydde detta att en stor del av befolkningen var lottlös.