Iniö, kapellförsamling och tidigare kommun i Åbolands skärgård ca 50 km v.s.v. om Åbo, ingår sedan 1/1 2009 i staden Pargas stad. (2009-11 med namnet Väståboland). Vid sammanslagningen uppgick kommunens areal till 64 km2 och invånarantalet till 250 (2008).
I. var en av landets minsta kommuner. Det består av en skärgård på över ettusen större och mindre öar och skär, som i v. gränsar till Skiftet och i n. skils från Gustavs av den vida Iniöfjärden. Åretruntbosättningen är liten och koncentrerar sig till elva av öarna, men sommartid flerdubblas invånarantalet. Tätast är bosättningen på nordsidan av huvudön Iniölandet, där även kyrkan är belägen. Bilförbindelse med färjor finns till nästan alla bebodda öar.
De äldsta uppgifterna om I. härrör från 1400-t. Troligt är att åtminstone några av öarna varit bebodda redan före denna tid. Under stora ofreden sökte sig den ryktbare partigängaren Stefan Löfving flera gånger dit ut för att vila. I. blev självständigt pastorat 1908 (kommun 1865); tidigare hade församlingen varit kapell under Tövsala. Gråstenskyrkan uppfördes 1797-1800 enligt ritningar av G. af Sillén; ombyggnad 1881 (C.J. von Heideken). (I. skärgårdskommuns historia, 3 bd, 1984-91)
I. var en av landets minsta kommuner. Det består av en skärgård på över ettusen större och mindre öar och skär, som i v. gränsar till Skiftet och i n. skils från Gustavs av den vida Iniöfjärden. Åretruntbosättningen är liten och koncentrerar sig till elva av öarna, men sommartid flerdubblas invånarantalet. Tätast är bosättningen på nordsidan av huvudön Iniölandet, där även kyrkan är belägen. Bilförbindelse med färjor finns till nästan alla bebodda öar.
De äldsta uppgifterna om I. härrör från 1400-t. Troligt är att åtminstone några av öarna varit bebodda redan före denna tid. Under stora ofreden sökte sig den ryktbare partigängaren Stefan Löfving flera gånger dit ut för att vila. I. blev självständigt pastorat 1908 (kommun 1865); tidigare hade församlingen varit kapell under Tövsala. Gråstenskyrkan uppfördes 1797-1800 enligt ritningar av G. af Sillén; ombyggnad 1881 (C.J. von Heideken). (I. skärgårdskommuns historia, 3 bd, 1984-91)