Järnefelt, Eero

Järnefelt, Erik ( Eero) Nikolaus (f. 8/11 1863 Viborg, d. 15/11 1937 Hfrs), målare, bror till Arvid Järnefelt. Hans mor Elisabeth tillhörde den baltiska adelssläkten Clodt von Jürgensburg med många konstnärliga talanger. Järnefelt studerade vårterminerna 1874 och 1878 vid Finska konstföreningens ritskola med Fredrik Ahlstedt och Hj. Munsterhjelm som lärare. Han ställde 1881 första gången ut på Konstföreningens utställning. 1883-85 studerade han i Petersburg, men tillbringade somrarna hemma. Som lärare hade han bl.a. sin morbror professor Michail Clodt von Jürgensburg. Järnefelt uppmärksammades och belönades tidigt (1883) för sina landskapsmålningar. Från hösten 1886 studerade han i Paris, vid Académie Julian under bl.a. Bougueraus ledning med Axel Gallén och Louis Sparre som nära vänner bland de finländska konstnärerna. Han vistades tidvis i Normandie och målade bl.a. husgrupper. Järnefelt återkom till Paris 1888-91 och målade bl.a. den franska vinstugeinteriören (1888), hans mest kända ungdomsarbete. Samma år tillkom även i Finland det kända verket Savolaxeka. Järnefelt inledde nu sitt porträttmåleri för vilket han blev särskilt berömd. Bland porträtten kan nämnas H.G.Th. Brofeldt (1888), vicekansler L.Ph. Palmén (1890), Gunnar Berndtson (1892), Mathilda Wrede (1896), Juhani Aho (1906) m.fl. I sitt landskapsmåleri anslöt sig Järnefelt till en början till det franska friluftsmåleriet, men övergick senare till en mera stämningsbetonad, nationellt inspirerad stil. Julidag tillkom 1891, och sommaren 1893 vistades Järnefelt i Lapinlax och målade där sitt mest kända verk Sveden (Ateneum) samt Husbonde med drängar (Åbo konstmuseum). Han reste hösten 1894 till Berlin, Dresden och München via Petersburg och anlände i början av 1895 till Italien där hans främsta intresse var förrenässansen.

J. är känd för sina altartavlor, som han började måla 1889. Hans symbolistiska landskapsmålningar från sekelskiftet (bl.a. Vintrigt havslandskap 1898) kan även ses som bidrag till den aktuella politiska kampen mot förryskningspolitiken. Sitt första besök på Koli företog J. 1892, och han kom att måla ett stort antal motiv (bl.a. symbolistiska) därifrån under 1890-t. och långt in på 1900-t. Han ställde ut nio av sina främsta tavlor på världsutställningen i Paris 1900 och mottog en guldmedalj. Samma år började han bygga sitt ateljéhus (Suviranta) vid Tusby träsk. J. upptog sin lärarbana vid universitetets ritsal 1902 och skötte tjänsten endast med ett par korta uppehåll till 1928. Samtidigt ökade hans porträttmåleri och kring 1906 inledde han sin grafiska produktion, främst etsningar. Till J:s främsta verk ur den senare produktionen hör de monumentala väggmålningarna Auroraförbundet (1916) och Florafesten (1920) i universitetets solennitetssal, båda förstörda vid ett bombanfall 1944. J. förlänades professorstitel 1912 och promoverades till hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1923. - J:s äldste bror, översättaren och lektorn i ryska språket Kasper Valdemar J. (1859-1941) var representerad på några konstutställningar i slutet av 1800-t. Också J:s dotter Laura Elisabeth J. (1904-85) framträdde som målare. (L. Wennervirta, E. J., 1950; L. Lindqvist, Taiteilijan tiellä: E. J., 2002) (Bengt von Bonsdorff)