Joutseno, församling och tidigare stad i Södra Karelen vid Saimen mellan Villmanstrand och Imatra, Södra Finlands region. Då staden sammanslogs med Imatra 2009 var dess areal 311 km2 och invånarantal 10 656.
Joutseno genomdras av Stora Salpausselkä, som sänder flera utlöpare ut i Saimen, som orten har 260 km strandlinje mot. S. om Salpausselkä utbreder sig ett slättland fram till riksgränsen i s.o. Joutseno har vidare 9 km gräns mot Ryssland. Dess sydligaste del, som i v. gränsar till Saima kanal, kännetecknas av vidsträckta myrar, bland dem den flera tusen hektar stora Konnunsuo, där det finns ett fängelse, gr. 1918 (plats för 205 fångar, drygt 130 anst. 2009). Joutsenos tätast bebyggda partier finns kring riksväg 6 och Södra Finlands stambana i n. Största tätort är den starkt industrialiserade kyrkbyn, som år 2000 hade ca 7 300 inv. På orten finns bl.a. skogs-, metall- och livsmedelsindustri samt kemisk industri.
Genom sitt läge vid en orolig gräns har området i det förflutna genomgått skiftande öden. Joutseno koloniserades på 1200-talet av karelare, som senare undanträngdes av tavastländska nybyggare. Stenåldersboplatserna i t.ex. Huusniemi, Saarenoja och Mietinsaari visar dock att Joutseno varit bebott redan för åtminstone 5 000-6 000 år sedan. Socknen led svårt av de ständiga krigen på 1600- och 1700-talen. De livliga förbindelserna med Viborg och senare även med S:t Petersburg förhindrades temporärt genom freden i Nystad 1721, men kunde återupptas sedan Joutseno efter lilla ofreden 1741-43 blivit en del av det s.k. Gamla Finland. Under kriget 1918 utkämpades där heta strider, varvid bl.a. kyrkan brändes ned. Joutseno församling bildades 1639; den nuvarande kyrkan är uppförd 1921 enligt ritningar av J. Stenbäck. Under 2000-talets första decennium utreddes för- och nackdelarna med en eventuell sammanslagning av kommunerna Imatra, Joutseno och Villmanstrand inom det s.k. Saimenstadsprojektet . Joutseno blev stad 2005 och sammanslogs slutligen vid ingången av 2009 med Villmanstrand. (J. Ropponen, Joutsenon historia, 1997)
Joutseno genomdras av Stora Salpausselkä, som sänder flera utlöpare ut i Saimen, som orten har 260 km strandlinje mot. S. om Salpausselkä utbreder sig ett slättland fram till riksgränsen i s.o. Joutseno har vidare 9 km gräns mot Ryssland. Dess sydligaste del, som i v. gränsar till Saima kanal, kännetecknas av vidsträckta myrar, bland dem den flera tusen hektar stora Konnunsuo, där det finns ett fängelse, gr. 1918 (plats för 205 fångar, drygt 130 anst. 2009). Joutsenos tätast bebyggda partier finns kring riksväg 6 och Södra Finlands stambana i n. Största tätort är den starkt industrialiserade kyrkbyn, som år 2000 hade ca 7 300 inv. På orten finns bl.a. skogs-, metall- och livsmedelsindustri samt kemisk industri.
Genom sitt läge vid en orolig gräns har området i det förflutna genomgått skiftande öden. Joutseno koloniserades på 1200-talet av karelare, som senare undanträngdes av tavastländska nybyggare. Stenåldersboplatserna i t.ex. Huusniemi, Saarenoja och Mietinsaari visar dock att Joutseno varit bebott redan för åtminstone 5 000-6 000 år sedan. Socknen led svårt av de ständiga krigen på 1600- och 1700-talen. De livliga förbindelserna med Viborg och senare även med S:t Petersburg förhindrades temporärt genom freden i Nystad 1721, men kunde återupptas sedan Joutseno efter lilla ofreden 1741-43 blivit en del av det s.k. Gamla Finland. Under kriget 1918 utkämpades där heta strider, varvid bl.a. kyrkan brändes ned. Joutseno församling bildades 1639; den nuvarande kyrkan är uppförd 1921 enligt ritningar av J. Stenbäck. Under 2000-talets första decennium utreddes för- och nackdelarna med en eventuell sammanslagning av kommunerna Imatra, Joutseno och Villmanstrand inom det s.k. Saimenstadsprojektet . Joutseno blev stad 2005 och sammanslogs slutligen vid ingången av 2009 med Villmanstrand. (J. Ropponen, Joutsenon historia, 1997)
Joutseno. Ortens namn kan uppenbarligen härledas från den medeltida bågskatten (fi. jousi 'båge'). Karta: Arttu Paarlahti.
Då Joutseno införlivades med Villmanstrand 2009, sällade sig även dess kommunvapen till de f.d. vapnens skara. Bildkälla: Finl. kommunförbund.