Kaila, Eino

Kaila, Eino Sakari (f. 9/8 1890 Alajärvi, d. 1/8 1958 Kyrkslätt), psykolog och filosof, fil.dr 1919. Kaila var 1921-30 professor i filosofi vid Åbo universitet och 1930-48 i teoretisk filosofi vid Helsingfors universitet; därefter ledamot av Finlands Akademi, till vars grundande han bidragit. Kaila var en kantig och karismatisk personlighet, vars föreläsningar och populära arbeten samlade en stor publik. Trots att hans bidrag till vetenskapen på det internationella planet förblev relativt ringa, var hans insats i hemlandet av banbrytande art, främst genom de impulser han förmedlade. Han byggde sin psykologi och naturfilosofi på holismens grund. Till sin politiska övertygelse var Kaila först och främst antikommunist och sökte av den anledningen anslutning till det nazistiska Tyskland, men insåg senare sitt misstag.

Kailas syn på själslivet, som influerades av gestaltpsykologin, föreligger sammanfattad i Persoonallisuus (1934, sv. övers. Personlighetens psykologi, 1935). Han sysslade även med experimentell psykologi och utgav arbetet Die Reaktionen des Säuglinges auf das menschliche Gesicht (1932). I andra arbeten, t.ex. Inhimillinen tieto (1939, sv. övers. Den mänskliga kunskapen, s.å.), behandlade han kunskapsteoretiska frågor i anslutning till den logiska empirismen, vars teser han länge omfattade som filosof. I Syvähenkinen elämä (1943, sv. övers. Tankens oro, 1944), som är hans mest personliga arbete, diskuterade han världsåskådningsfrågor. (M. Jääskeläinen, Eino Kailan psykologia, 1983; E. K. and logical empiricism, red. I. Niiniluoto m.fl., 1992)