Kaivanto, Kimmo Olavi (f. 25/5 1932 Tammerfors, d. 20/4 2012 Helsingfors), målare, grafiker, skulptör. Kaivanto studerade bruksgrafik vid Konstindustriella läroverket 1953-54. Han uppmärksammades i slutet av 1960-talet för sina polemiska grafiska arbeten med anknytning till tidens världspolitiska händelser (kompositioner med fingrar) och vaknande intresse för miljöfrågor (serigrafin Då havet dör, 1970). Han återkom i sitt måleri och även i tredimensionella verk (i brons, glasfiber, betong m.m.) till samma motivkrets (utställningen Fingrarna med i spelet 1971). Efter debuten 1956 undergick Kaivantos måleri många förändringar. En mystisk-romantisk period avslutades omkring 1959 och Kaivanto övergick till experiment med abstrakt konst. Omkring 1962 inleddes Kaivantos informalistiska period och han målade abstrakta kompositioner till 1966, då hans bilder började få alltmera föremålsliga drag. Kaivantos mest kända skulpturer är den nio meter höga glasfiberskulpturen Kedjan, som avtäcktes 1972 i Helsingfors stadshus, och den rörliga skulpturen Ode till 60 000 sjöar i rostfritt stål utanför hotell Radisson SAS/Hesperia från samma år. Kaivanto har även utfört väggmålningen Torget i Tammerfors kanslihus 1976, Finska bilder och Ultramare i passagerarfartyget Finnjet 1977, monumentalskulpturen Silverbroar och fontänskulpturen Nereid i köpcentret Forum i Hfrs 1985 samt en installation i Tammerforshuset 1990. Kaivanto framträdde fr.o.m. 1980-talet som porträttmålare och målade en rad kända personligheter såsom Väinö Linna (Stadsbiblioteket i Tfrs), president Martti Ahtisaari (Statsrådsborgen, 1997) och Kalevi Sorsa (Riksdagshuset och Finlands Bank). Kaivanto utförde 1978 dekoren och kostymer till Aulis Sallinens opera Det röda strecket. Han utförde även högklassiga bokillustrationer och affischer bl.a. för olika kulturevenemang. Han tillhörde den 1963 grundade utställningsgruppen Marsianerna, som höll sin första gemensamma utställning 1964. Kaivanto var Årets konstnär vid Helsingfors festspel 1982, förlänades professors titel 1995. Ledamot av Académie Européenne 1997. (S. Sinisalo m.fl., K. K., 1982; K. Kaivanto/S. Kimmo, K., 2001) (Bengt von Bonsdorff/red.)