kalkmålningar

kalkmålningar utförda på torr kalkgrund har förekommit i de flesta av Finlands gamla stenkyrkor, tidigast i Åbo domkyrka och i några åländska kyrkor (Sund, Jomala). Dessa äldsta målningar härstammar från 1200-t. K. hade främst till uppgift att åskådliggöra Bibelns berättelser för det icke läskunniga folket. De utgjordes därför huvudsakligen av berättande framställningar med motiv ur frälsningsverket och helgonlegenderna. Därtill fanns bilder av profeter, kyrkofäder och helgon samt anknytningar till fabler och folkligt berättelsestoff. Bilderna pryddes ställvis, särskilt mot slutet av medeltiden, av en rik växtdekor.

Den viktigaste målarskolan uppstod under sent 1400-t. och kan sammanfattas under Petrus Henrikssons namn. Denna konstnär utförde 1470 målningarna i Kalands kyrka. Till samma grupp hör Tövsala, Letala, Pargas, Sagu m.fl. kyrkor. Under perioden 1511-22 försågs kyrkorna i Lojo, Hattula och Raumo med k. Förnämliga k., likaså daterade till början av 1500-t., finns även i Finströms, Kumlinge, Rimito, Ingå och Esbo kyrkor. Med reformationen försvann både de ekonomiska och de teologiska förutsättningarna för de traditionella k., men så sent som ca 1560 lät prosten Jacob Geet i Storkyro utföra ett storartat bildprogram i socknens kyrka. På 1700- och 1800-t. började man måla över k., som senare nästan utan undantag restaurerats. Ett kartotek som registrerar k. enligt motiv har uppgjorts på Museiverket. Jfr fresk.