Storkyro, fi. Isokyrö, kommun i Österbotten ca 35 km s.o. om Vasa, Västra och Inre Finlands region. Areal 354 km2, invånare 4 965 (2010).
Storkyro utbreder sig på den österbottniska slätten, från ö. till v. genomflutet av Kyro älv, som har skurit sig en djup fåra i de mjuka lerlagren. Den bördiga och tättbebyggda ådalen omges av relativt vidsträckta torvmossar, av vilka en del uppodlats. Åkern upptar ungefär en tredjedel av totalarealen i kommunen, som sedan länge varit känd som en av landets främsta "kornbodar". Småbruken dominerar, men där finns även Österbottens enda egentliga storgods, Orisberg, där ett järnbruk arbetade 1676-1900. Ett stort antal gårdar har specialiserat sig på svinuppfödning. Kommunens centralort, som utbreder sig på båda sidor om älven, hade ca 2 900 inv. 2005.
Storkyro socken uppstod på 1200-talet. Den omfattade ursprungligen nästan hela det nuvarande finskspråkiga Södra Österbotten. Storkyro gråstenskyrka är en av landsdelens förnämligaste medeltida minnesmärken; den härstammar från början av 1500-talet och pryddes på 1560-talet med storartade kalkmålningar, som bevarats fram till våra dagar. Gråstenskyrkan kom ur bruk 1877, sedan en ny kyrka uppförts av tegel (C.A. Setterberg/E.B. Lohrmann); den används numera endast sommartid. Vid Storkyro kyrka utbröt i november 1596 det bondeuppror som senare blev känt under namnet klubbekriget. På en holme i Kyro älv i närheten avrättades drygt ett år senare flera bemärkta bondeledare, bl.a. Jaakko Ilkka. Under stora nordiska kriget var S. skådeplatsen för det slag som avgjorde kampen om Finland; det utkämpades i februari 1714 i Napo by och har betecknats som ett Poltava i miniatyr. (Isonkyrön vanhan kirkon historia, 2004)
Storkyro utbreder sig på den österbottniska slätten, från ö. till v. genomflutet av Kyro älv, som har skurit sig en djup fåra i de mjuka lerlagren. Den bördiga och tättbebyggda ådalen omges av relativt vidsträckta torvmossar, av vilka en del uppodlats. Åkern upptar ungefär en tredjedel av totalarealen i kommunen, som sedan länge varit känd som en av landets främsta "kornbodar". Småbruken dominerar, men där finns även Österbottens enda egentliga storgods, Orisberg, där ett järnbruk arbetade 1676-1900. Ett stort antal gårdar har specialiserat sig på svinuppfödning. Kommunens centralort, som utbreder sig på båda sidor om älven, hade ca 2 900 inv. 2005.
Storkyro socken uppstod på 1200-talet. Den omfattade ursprungligen nästan hela det nuvarande finskspråkiga Södra Österbotten. Storkyro gråstenskyrka är en av landsdelens förnämligaste medeltida minnesmärken; den härstammar från början av 1500-talet och pryddes på 1560-talet med storartade kalkmålningar, som bevarats fram till våra dagar. Gråstenskyrkan kom ur bruk 1877, sedan en ny kyrka uppförts av tegel (C.A. Setterberg/E.B. Lohrmann); den används numera endast sommartid. Vid Storkyro kyrka utbröt i november 1596 det bondeuppror som senare blev känt under namnet klubbekriget. På en holme i Kyro älv i närheten avrättades drygt ett år senare flera bemärkta bondeledare, bl.a. Jaakko Ilkka. Under stora nordiska kriget var S. skådeplatsen för det slag som avgjorde kampen om Finland; det utkämpades i februari 1714 i Napo by och har betecknats som ett Poltava i miniatyr. (Isonkyrön vanhan kirkon historia, 2004)
Storkyro är modersocken i Österbotten och har ibland utpekats som förebilden för Pohjola i Kalevala. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.