Karl Knutsson

Karl Knutsson (Bonde) (född 1408 el. 1409, död 1470 Stockholm), Sveriges kung i flera repriser. Karl Knutsson var troligen född i Finland, där fadern och farfadern innehaft Åbo och Viborgs slottslän. Han slöt sig till oppositionen mot Erik av Pommern, blev marsk 1435 och stod från 1438 som riksföreståndare i spetsen för rådspartiet. Stormännen inkallade emellertid 1441 Kristofer av Bayern, varvid Karl Knutsson erhöll Finland som förläning, men senare måste avstå Åbo slott och län. Han höll ett lysande hov på Viborgs slott. Lät 1446 utstaka gränsen mellan Tavastland och Savolax. Efter Kristofers död valdes Karl Knutsson 1448 till hans efterträdare i Sverige, och för en kort tid (1449-50) i Norge. Han råkade härvid i konflikt med Kristian I av Danmark, som med bistånd av kyrkan och stormännen fördrev honom 1457. Karl Knutsson vistades i Pommern tills han återkallades 1464 men avsade sig tronen redan följande år och slog sig ned på Raseborg.

Där träffade han Kristina Abrahamsdotter, som var av adlig börd och dotter till häradshövdingen i Raseborgs v. härad samt uppvuxen på en utgård till Sällvik i Pojo. Med henne ingick han äktenskap 1470, varvid en stor bröllopsfest ordnades i Stockholm. Paret hade en son som fadern önskade se som sin arvinge, men detta blev verklighet endast beträffande lösöret. Denna kärlekssaga var ämne till skådespelet Raseborgs ros av Gånge Rolf, publ. 1919 i SFV:s kalender och spelat vid slottsruinen i början av 1970-talet under titeln Kungen och Kristina.

Karl Knutsson innehade även Korsholms och Kumogårds län. 1467 kallades han av Axelssönerna (Tott) till kung för tredje gången, men besatt nu ingen verklig makt. (Finlands historia 1, 1993)