Karl XI

Karl XI (född 24/11 1655 Stockholm, död där 5/4 1697), kung av Sverige, son till Karl X. Under Karls omyndighet handhades rikets styrelse av en förmyndarregering som genom förbund med Frankrike drogs in i en rad olyckliga krig. Situationen räddades av Karl, som sköt rådet åt sidan och i slaget vid Lund 1676 med en armé som till en tredjedel kom från Finland besegrade danskarna. Fred kunde slutas 1679 utan gränsförändringar, men erfarenheterna från det svåra skånska kriget blev avgörande för Karl XI. Vid riksdagarna 1680 och 1682 legaliserade ständerna det karolinska enväldet som utövades i en krets av experter med kungens förtroende. På riksdagen 1680 genomdrev Karl fullständig reduktion och räfst med förmyndarna, vilket möjliggjorde sanering av statsfinanserna. Vid sekelskiftet 1700 var en tredjedel av hemmanen i Finland i adliga händer jämfört med två tredjedelar ett halvsekel tidigare. Karl lät iståndsätta försvaret genom det yngre indelningsverket med torp för manskapet och boställen för officerarna. Karlskrona i Blekinge blev ny huvudbas för örlogsflottan. Rekryteringen av manskap till flottan från Finland skars ned till ett kompani, och ett tusental båtsmän med familjer tvångsförflyttades till orter nära flottan. Den gamla aristokratin ersattes med en byråkrati och ny lagstiftning tillkom, bl.a. 1686 års kyrkolag som utkom på finska 1688.

Under Karls tid steg välståndet tack vare den längsta fredsperioden sedan Gustav Vasa och olika åtgärder i syfte att upphjälpa näringarna. Talrika ödehemman uppodlades på nytt. Också bergsbruket gick framåt. 1695-97 hemsöktes Finland dock av en synnerligen svår missväxt, varvid invånarantalet på två år minskade med en fjärdedel. Karl var ofta på resa men som regent besökte han i likhet med stormaktstidens regenter efter Gustav II Adolf aldrig Finland. Hans älgjakt som ung på Åland blev odödliggjord i den första finländska operan Kung Karls jakt som uruppfördes 1852. (G. Rystad, K., 2001)