Karl XII (1682-1718), kung av Sverige, son till Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Ett halvt år efter faderns död förklarades Karl myndig av riksdagen och han besteg tronen blott 15 år gammal 1697. Hans liv präglades av stora nordiska kriget som bröt ut 1700. Grannländerna Ryssland, Danmark och Polen såg en möjlighet att återta de områden de hade förlorat åt Sverige under 1600-talet. Kriget började bra för Sverige. Danmark kuvades snabbt och svenskarna besegrade Peter den stores ryska armé i slaget vid Narva 1700. Därefter vände sig Karl mot Polen och hans odyssé där varade till 1706. Under tiden hade Peter den store fått möjlighet att bygga upp sin armé, och fälttåget mot Ryssland som började 1707 slutade i ett katastrofalt nederlag vid Poltava 1709. Den svenska hären retirerade söderut och vid byn Perevolotjna vid floden Dnepr kapitulerade hela den svenska armén för en rysk styrka. Endast kungen och omkring tusen man lyckades ta sig över floden och fly till Turkiet. Här befann sig Karl till hösten 1714, då han företog sin berömda ritt från Turkiet till Stralsund i Pommern, där han stannade drygt ett år tills han slutligen år 1715 återvände till Sverige. I hemlandet började han genast skaffa medel till fortsatt krigföring. 1716 anföll Sverige Norge, men den svenska armén fick snart dra sig tillbaka. Två år senare ryckte Karl ånyo in i Norge. Denna gång var anfallet mycket väl planerat, men det avbröts genom kungens död 30/11 1718. Under en belägring av Fredrikstens fästning vid Fredrikshald fick kungen en kula i huvudet, sannolikt skjuten från ett norskt gevär. Trots att stora nordiska kriget innebar den svenska stormaktens fall har Karl av många hyllats som en hjältekonung. Man har då närmast tagit fasta på hans goda ledarskap under kriget. Det finns dock även sådana som har sett honom som en patologisk krigsgalning som drog Sverige i fördärvet. Man kommer emellertid inte ifrån att Karl var en skicklig organisatör och planerare och med sin målmedvetna mission att rädda den svenska stormakten satte han djupa spår i samhällsutvecklingen. (Christer Kuvaja)