Kiikala, f.d. kommun i Egentliga Finland, 30 km n.o. om Salo. Då Kiikala sammanslogs med Salo var arealen 240 km2 och invånarantalet 1 813 (2008).
K. når i s. fram till sjödistriktet i n.v. Nyland. Stora arealer upptas av myrmarker, särskilt i kommunens mell. och ö. delar. Bebyggelsen är utspridd på ett tjugotal byar i de bördiga ådalarna. K. har industriella traditioner som går tillbaka till 1813, då där upprättades Johannislunds glasbruk, som arbetade fram till 1960 och tillverkade huvudsakl. flaskor. Bland företag märks idag ett tegelbruk och några metallindustrier. Ett flygfält med två landningsbanor på 1 350 och 900 m anlades av försvaret strax efter krigsslutet, då den sovjetiska marinbasen kom till i Porkala.
Bosättningen i K. stabiliserade sig på 1300-t. Området hörde ursprungligen under Uskela, men bildade egen församling 1639 och egen kommun 1869. K. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. Träkyrka från 1859 (E.B. Lohrmann). (A. Sarvas/E. von Hertzen, Kiikalan historia, 1987).
K. når i s. fram till sjödistriktet i n.v. Nyland. Stora arealer upptas av myrmarker, särskilt i kommunens mell. och ö. delar. Bebyggelsen är utspridd på ett tjugotal byar i de bördiga ådalarna. K. har industriella traditioner som går tillbaka till 1813, då där upprättades Johannislunds glasbruk, som arbetade fram till 1960 och tillverkade huvudsakl. flaskor. Bland företag märks idag ett tegelbruk och några metallindustrier. Ett flygfält med två landningsbanor på 1 350 och 900 m anlades av försvaret strax efter krigsslutet, då den sovjetiska marinbasen kom till i Porkala.
Bosättningen i K. stabiliserade sig på 1300-t. Området hörde ursprungligen under Uskela, men bildade egen församling 1639 och egen kommun 1869. K. kommun införlivades med Salo stad vid ingången av 2009. Träkyrka från 1859 (E.B. Lohrmann). (A. Sarvas/E. von Hertzen, Kiikalan historia, 1987).