Kjellberg (tid. Holzer), Friedl (f. 24/10 1905 Leoben, Österrike, d. 11/9 1993 Borgå), keramikkonstnär. Kjellberg flyttade till Finland 1924 och anställdes samma år vid Arabia. Sin utbildning hade hon erhållit vid konstindustriskolan i Graz. Kjellberg blev mest känd för sitt risporslin, som hon hade upptäckt i konstindustrimuseet i Wien 1931. Hon vidareutvecklade risporslinet och bidrog med detta till Finlands framgångar inom konstindustrin både före och efter andra världskriget.
Kjellberg verkade 46 år (1924-70) vid Arabia, från 1948 som teknisk ledare. Hon var närmast inspirerad av det kinesiska porslinet och dess former, som hon tillämpade på sitt eget risporslin och stengods. Vid konstavdelningen på Arabia drejade Kjellberg fat, skålar och höga vaser, oftast av vit porslinslera, som framhäver glasyrens starka färgeffekter. Hennes tidlösa FK-servis tillverkades 1953-56. Kjellbergs produkter betecknades både som tekniskt och konstnärligt lysande; hon belönades vid världsutställningarna i Barcelona (1929), Antwerpen, Bryssel (1935) och Paris (1937). Hon erhöll silvermedalj vid triennalen i Milano 1933, guldmedalj där 1954 samt silvermedalj i Cannes 1955. (M-K. Hipeli, F.K. En keramikers väg 1924-70, 1989; Taidekeramiikka Suomessa, red. Å. Hellman, 2004) (Bengt von Bonsdorff)
Kjellberg verkade 46 år (1924-70) vid Arabia, från 1948 som teknisk ledare. Hon var närmast inspirerad av det kinesiska porslinet och dess former, som hon tillämpade på sitt eget risporslin och stengods. Vid konstavdelningen på Arabia drejade Kjellberg fat, skålar och höga vaser, oftast av vit porslinslera, som framhäver glasyrens starka färgeffekter. Hennes tidlösa FK-servis tillverkades 1953-56. Kjellbergs produkter betecknades både som tekniskt och konstnärligt lysande; hon belönades vid världsutställningarna i Barcelona (1929), Antwerpen, Bryssel (1935) och Paris (1937). Hon erhöll silvermedalj vid triennalen i Milano 1933, guldmedalj där 1954 samt silvermedalj i Cannes 1955. (M-K. Hipeli, F.K. En keramikers väg 1924-70, 1989; Taidekeramiikka Suomessa, red. Å. Hellman, 2004) (Bengt von Bonsdorff)