Kojo, Viljo Johannes (f. 13/12 1891 Kaukola, Viborgs l., d. 21/4 1966 Hfrs), författare, tecknare och målare. Kojo studerade 1911-12 vid Centralskolan för konstflit och 1912-14 vid Finska konstföreningens ritskola samt ställde ut första gången 1914. Han tillhörde som bildkonstnär den expressionistiska Novembergruppen, i vars anda han målade mörkstämda landskap m.m. i olja och akvarell. Han verkade 1925-40 som journalist och var senare fri författare; lärare vid Centralskolan för konstflit 1919-21.
Kojo debuterade 1914 som lyriker men skrev senare även prosa; högst nådde han måhända som novellist (noveller i urval utk. 1929 o. 1947). Han var framför allt en skildrare av sin karelska hembygd, men även hans berättelser från barnens värld bör noteras. Bland Kojos arbeten märks bohemromanen Suruttomain seurakunta (1921), Talo kalliolla (1937), en psykologiskt djuplodande landsbygdsskildring, som översatts både till franska och holländska, och memoarverket Taiteen tie on pitkä (1960).
Kojo debuterade 1914 som lyriker men skrev senare även prosa; högst nådde han måhända som novellist (noveller i urval utk. 1929 o. 1947). Han var framför allt en skildrare av sin karelska hembygd, men även hans berättelser från barnens värld bör noteras. Bland Kojos arbeten märks bohemromanen Suruttomain seurakunta (1921), Talo kalliolla (1937), en psykologiskt djuplodande landsbygdsskildring, som översatts både till franska och holländska, och memoarverket Taiteen tie on pitkä (1960).