Kolari, kommun i v. Lappland vid riksgränsen, 170 km n.v. om Rovaniemi. Areal 2 559 km2, invånare 3 839 (2010).
Kolari, som avgränsas mot v. av Torne och Muonio älvar, har en omväxlande terräng. I kommunens mitt utbreder sig myren Teuravuoma ( 7 080 ha), som är landets största. Endast längst uppe i n., där Ounas-, Pallas- och Yllästunturimassivet sträcker sig in på kommunens område, finns verkliga fjäll. Högst är det av kvartsit och gnejs uppbyggda Yllästunturi, som når 718 m över havet. N. om fjället ligger byn Äkäslompolo, som erhöll vägförbindelse 1953 och idag är ett välbesökt vintersportcentrum med eget flygfält för mindre plan (anlagt 1972). På andra sidan fjället ligger Ylläsjärvi, där faciliteter har byggts ut fr.o.m början av 1980-t. Ylläs internationella turistcenter, som omfattar Ylläsjärvi och Äkäslompolo (dessa förenas sedan 2005 av en högt belägen väg på 8,5 km), hade 2005 drygt 16 000 bäddplatser. Kolari kyrkby, belägen vid Muonio älv, hade 1 250 inv. år 2000. Järnvägen från Torneå norrut genom Tornedalen drogs 1967 fram till Kolari, som under 1970- o. 80-talet var en av Lapplands mest industrialiserade kommuner. Oy Partek Ab hade en cementfabrik där 1969-89, och statsbolaget Rautaruukki bearbetade under senare delen av 1900-talet två stora järnfyndigheter i Kolari, Rautuvaara (1962-88) och Hannukainen (1975-90); dessa var de sista järngruvorna i Finland. Viktiga inkomstkällor för befolkningen är numera skogsbruk samt boskaps- och renskötsel. Av övriga näringar får turismen ständigt ökad betydelse.
Den finska kolonisationen av Kolari inleddes på 1600-talet, och under loppet av det följande århundradet undanträngdes den ursprungliga samiska befolkningen. För att effektivera nyodlingsverksamheten började man på 1800-talet grunda skogstorp på kronans mark. Utvinning av kalk och kalkbränning gav förr välkomna biinkomster till det oräntabla jordbruket. Hösten 1944 förstörde tyskarna 3/4 av byggnaderna i Kolari under det s.k. Lapplandskriget. Kolari bildade 1812 ett bönehusgäll inom Turtola (Pello) kapell, blev 1856 kapell under Övertorneå och bildade egen församling 1894. En träkyrka uppfördes 1819, och i närheten av denna byggdes 1965 en kyrka av betong (V. Larkas).
Kolari, som avgränsas mot v. av Torne och Muonio älvar, har en omväxlande terräng. I kommunens mitt utbreder sig myren Teuravuoma ( 7 080 ha), som är landets största. Endast längst uppe i n., där Ounas-, Pallas- och Yllästunturimassivet sträcker sig in på kommunens område, finns verkliga fjäll. Högst är det av kvartsit och gnejs uppbyggda Yllästunturi, som når 718 m över havet. N. om fjället ligger byn Äkäslompolo, som erhöll vägförbindelse 1953 och idag är ett välbesökt vintersportcentrum med eget flygfält för mindre plan (anlagt 1972). På andra sidan fjället ligger Ylläsjärvi, där faciliteter har byggts ut fr.o.m början av 1980-t. Ylläs internationella turistcenter, som omfattar Ylläsjärvi och Äkäslompolo (dessa förenas sedan 2005 av en högt belägen väg på 8,5 km), hade 2005 drygt 16 000 bäddplatser. Kolari kyrkby, belägen vid Muonio älv, hade 1 250 inv. år 2000. Järnvägen från Torneå norrut genom Tornedalen drogs 1967 fram till Kolari, som under 1970- o. 80-talet var en av Lapplands mest industrialiserade kommuner. Oy Partek Ab hade en cementfabrik där 1969-89, och statsbolaget Rautaruukki bearbetade under senare delen av 1900-talet två stora järnfyndigheter i Kolari, Rautuvaara (1962-88) och Hannukainen (1975-90); dessa var de sista järngruvorna i Finland. Viktiga inkomstkällor för befolkningen är numera skogsbruk samt boskaps- och renskötsel. Av övriga näringar får turismen ständigt ökad betydelse.
Den finska kolonisationen av Kolari inleddes på 1600-talet, och under loppet av det följande århundradet undanträngdes den ursprungliga samiska befolkningen. För att effektivera nyodlingsverksamheten började man på 1800-talet grunda skogstorp på kronans mark. Utvinning av kalk och kalkbränning gav förr välkomna biinkomster till det oräntabla jordbruket. Hösten 1944 förstörde tyskarna 3/4 av byggnaderna i Kolari under det s.k. Lapplandskriget. Kolari bildade 1812 ett bönehusgäll inom Turtola (Pello) kapell, blev 1856 kapell under Övertorneå och bildade egen församling 1894. En träkyrka uppfördes 1819, och i närheten av denna byggdes 1965 en kyrka av betong (V. Larkas).
Kolari fick sin första bofasta invånare i början av 1580-talet, då Pekka Kolari från Savolax slog sig ned vid stranden av Muonio älv. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund