Kontiolahti, kommun (gammalt sv. namn Kontiolax) i Norra Karelen närmast n. om Joensuu, Östra Finlands region. Areal 782 km2, invånare 13 722 (2010).
Kontiolahti omfattar huvuddelen av näset mellan sjöarna Pielinen och Höytiäinen, av vilka den senare har en intressant historia (Höytiäinen). Landskapsbilden domineras av långsträckta bottenmoräner, åsar, som löper i isrörelsens riktning (n.v-s.o.). Höjdskillnaderna i terrängen är rätt betydande, särskilt i n.o., där flera milslånga ravindalar drar fram genom orörd ödemarksterräng. Huvudvattendrag är Pielis älv, som på flera ställen vidgar sig till sjöar och bildar forsar, av vilka några utbyggts. Den tätaste bosättningen, bl.a. K. kyrkby (2 700 inv. 2000), finns i kommunens s. delar. På grund av närheten till Joensuu har Kontiolahti under ett kvartssekel haft en positiv befolkningstillväxt. En stor industriarbetsgivare som bl.a. var underleverantör till Nokia Abp var tidigare Perlos Oyj, tillverkare av komponenter för telekommunikations- och läkemedelsindustrin, som etablerade sig på orten 1982 och sysselsatte 2004 drygt 1 100 anställda, tillverkningen lades ner i K. och i övriga Finland 2007 och 2010 ändrades bolagets namn till Lite-On Mobile Oyj. Kontiolahti blev garnisonsort 1940 efter vinterkriget, då en infanteribrigad förlades till Kontioranta i provisoriska kaserner. 1944-48 fanns där ett regemente, som sistnämnda år ombildades till jägarbataljon (i dag Karjalan jääkäripataljoona, ingår i Norra Karelens brigad). Kontiolahti blev redan 1919 förläggningsort för gränsbevakningsförband.
Kontiolahti låg ursprungligen inom den ryska intressesfären och kom först 1617 under svenskt välde, varvid den ortodoxa urbefolkningen fördrevs och ersattes med savolaxare. Det blev 1783 kapell under Libelits och bildade egen församling 1857; träkyrka från 1881 (H. Dalström). Kommunen inledde sin verksamhet 1874. Under 1808-09 års krig utkämpades en drabbning 31/7 1808 vid Mönninvaara mellan en bondefriskara under befäl av Olli Tiainen och ryssarna (monument av N. Eklund, 1928). (L. Ryyppö, Kontiolahden historia 1870-1970, 1984; J. Kankainen, Vallikaivannosta vapaustaistoon: venäläisten linnoitustöistä Kontiolahdella ensimmäisen maailmansodan aikana, 1997)
Kontiolahti omfattar huvuddelen av näset mellan sjöarna Pielinen och Höytiäinen, av vilka den senare har en intressant historia (Höytiäinen). Landskapsbilden domineras av långsträckta bottenmoräner, åsar, som löper i isrörelsens riktning (n.v-s.o.). Höjdskillnaderna i terrängen är rätt betydande, särskilt i n.o., där flera milslånga ravindalar drar fram genom orörd ödemarksterräng. Huvudvattendrag är Pielis älv, som på flera ställen vidgar sig till sjöar och bildar forsar, av vilka några utbyggts. Den tätaste bosättningen, bl.a. K. kyrkby (2 700 inv. 2000), finns i kommunens s. delar. På grund av närheten till Joensuu har Kontiolahti under ett kvartssekel haft en positiv befolkningstillväxt. En stor industriarbetsgivare som bl.a. var underleverantör till Nokia Abp var tidigare Perlos Oyj, tillverkare av komponenter för telekommunikations- och läkemedelsindustrin, som etablerade sig på orten 1982 och sysselsatte 2004 drygt 1 100 anställda, tillverkningen lades ner i K. och i övriga Finland 2007 och 2010 ändrades bolagets namn till Lite-On Mobile Oyj. Kontiolahti blev garnisonsort 1940 efter vinterkriget, då en infanteribrigad förlades till Kontioranta i provisoriska kaserner. 1944-48 fanns där ett regemente, som sistnämnda år ombildades till jägarbataljon (i dag Karjalan jääkäripataljoona, ingår i Norra Karelens brigad). Kontiolahti blev redan 1919 förläggningsort för gränsbevakningsförband.
Kontiolahti låg ursprungligen inom den ryska intressesfären och kom först 1617 under svenskt välde, varvid den ortodoxa urbefolkningen fördrevs och ersattes med savolaxare. Det blev 1783 kapell under Libelits och bildade egen församling 1857; träkyrka från 1881 (H. Dalström). Kommunen inledde sin verksamhet 1874. Under 1808-09 års krig utkämpades en drabbning 31/7 1808 vid Mönninvaara mellan en bondefriskara under befäl av Olli Tiainen och ryssarna (monument av N. Eklund, 1928). (L. Ryyppö, Kontiolahden historia 1870-1970, 1984; J. Kankainen, Vallikaivannosta vapaustaistoon: venäläisten linnoitustöistä Kontiolahdella ensimmäisen maailmansodan aikana, 1997)
Kontiolahti. Där möts de östliga och västliga kulturtraditionerna och det sydliga och nordliga landskapet. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.