Kuhmoinen, kommun (gammalt sv. namn Kuhmois) i Mellersta Finland ca 30 km s. om Jämsä, Västra och Inre Finlands region. Areal 661 km2, invånare 2 554 (2010).
Växlingen mellan skogklädda höjder, dalar, sjöar och vattendrag ger landskapet dess karaktär. Päijännekusten är rikt utvecklad, särskilt vid den stora fjärden Tehinselkä. Kring innersta änden av en vik ligger kyrkbyn, som hade ca 1 600 inv. år 2000. I n.v. finns Isojärvi nationalpark (gr. 1982, 21 km2), som omfattar områden kring den långsmala sjön med samma namn. Nationalparken uppvisar det för v. Päijänneområdet karakteristiska kuperade landskapet. Sågverket Kuhmoisten saha (1912-85) var länge en betydande arbetsgivare i kommunen. Fritidsbosättningen har under de senaste decennierna erhållit en allt större betydelse för kommunens ekonomi; i början av 2000-t. fanns där drygt 2 600 fritidsbostäder. Av mera kända sommargäster i det förgångna kan nämnas målaren Pekka Halonen, som upptäckte K. redan under första världskriget.
K. omtalas tidigast 1483, var kapell under Padasjoki ca 1540-1639 och 1741-1860, har varit självständigt pastorat 1639-1741 och sedan 1860. Församlingens kyrka är uppförd 1784-85 (M. Åkerblom). Kommunen överfördes 1974 från Tavastehus till det nybildade Mellersta Finlands län. (S. Suvanto/O. Viita, Kuhmoisten historia, 2 bd, 1965-2000; S-L. Ranta, Kirkonkylä Päijänteen kainalossa: Kuhmoisten keskustaajaman muutos 1900-luvulla, 1999)
Växlingen mellan skogklädda höjder, dalar, sjöar och vattendrag ger landskapet dess karaktär. Päijännekusten är rikt utvecklad, särskilt vid den stora fjärden Tehinselkä. Kring innersta änden av en vik ligger kyrkbyn, som hade ca 1 600 inv. år 2000. I n.v. finns Isojärvi nationalpark (gr. 1982, 21 km2), som omfattar områden kring den långsmala sjön med samma namn. Nationalparken uppvisar det för v. Päijänneområdet karakteristiska kuperade landskapet. Sågverket Kuhmoisten saha (1912-85) var länge en betydande arbetsgivare i kommunen. Fritidsbosättningen har under de senaste decennierna erhållit en allt större betydelse för kommunens ekonomi; i början av 2000-t. fanns där drygt 2 600 fritidsbostäder. Av mera kända sommargäster i det förgångna kan nämnas målaren Pekka Halonen, som upptäckte K. redan under första världskriget.
K. omtalas tidigast 1483, var kapell under Padasjoki ca 1540-1639 och 1741-1860, har varit självständigt pastorat 1639-1741 och sedan 1860. Församlingens kyrka är uppförd 1784-85 (M. Åkerblom). Kommunen överfördes 1974 från Tavastehus till det nybildade Mellersta Finlands län. (S. Suvanto/O. Viita, Kuhmoisten historia, 2 bd, 1965-2000; S-L. Ranta, Kirkonkylä Päijänteen kainalossa: Kuhmoisten keskustaajaman muutos 1900-luvulla, 1999)
Kuhmoinen. I socknen utkämpades under kriget 1918 hårda strider 26/2 och 10/3. Vid det senare tillfället lyckades en vit avdelning under befäl av esten Hans Kalm inringa en röd styrka som skingrades. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.