Kungsvägen

Kungsvägen, rutt sammanfogad av n. Europas äldsta vägar som sträcker sig från Bergen vid norska Atlantkusten till Petersburg i Ryssland. I Finland löper Kungsvägen från Åbo till Vederlax; dess längd inom landets nuvarande gränser är ca 510 km. Namnet kan härledas från att kungen hade ansvaret för skötseln av de större vägarna i riket. Kungsvägen, även kallad Stora strandvägen, uppkom på 1340- eller 1350-talet. Under medeltiden var Kungsvägen både administrativt och militärt den viktigaste vägen i Finland. Fr.o.m. slutet av 1300-talet förekommer sporadiska uppgifter om Kungsvägen, och det ökade antalet anteckningar på 1400-talet vittnar om att trafiken redan var livlig. På 1500- o. 1600-talet förbättrades och breddades vägen så att den kunde användas för hjulfordon. För vägens underhåll stod jordägande bönder, och de fullgjorde i allmänhet sin skyldighet i form av dagsverken. Ur trafiksynvinkel inträffade det viktigaste på 1700-talet, då vägen var en del av postrutten (Postvägen) mellan Stockholm och Petersburg. Under 1800-talet minskade Kungsvägens betydelse i och med att järnvägar började byggas.

Utmed Kungsvägen finns ett flertal gamla kyrkor, bruk och slott, vilket gjorde att vägen under senare hälften av 1900-talet blev en turistattraktion. Även de ryska städerna Viborg och Petersburg ingår numera i den historiska resrutten Kungsvägen. (C.J. Gardberg, K. från Åbo till Viborg, 1991; P. Kilpinen, Kuninkaantieltä kerrottua, 2005)