länsstyrelse, statlig regionalförvaltningsmyndighet (statsskick) fram till början av 2010, då en regionförvaltningsreform genomfördes. Det fanns sex länsstyrelser i Finland, en inom vart och ett av landets län. Länsstyrelserna hade expertis inom många olika områden, och var en gemensam myndighet för sju olika ministerier. Verksamheten vid länsstyrelserna leddes av landshövdingen, som valdes av republikens president utifrån statsrådets förslag till avgörande. Länsstyrelserna hade till uppgift att hålla uppsikt över förhållandena i länet och att på allt sätt söka främja dess utveckling samt att verka för befolkningens bästa, och sträva till att förverkliga de nationella och regionala målsättningar som centralförvaltningen uppställt.
Utöver denna allmänna uppgift hade länsstyrelserna anförtrotts uppgifter inom justitieförvaltningen, utbildnings- och -kulturförvaltningen samt idrotts- och ungdomsväsendet, trafikförvaltningen, konsument-, konkurrens- och livsmedelsförvaltningen, jord- och skogsbruksförvaltningen, räddnings- och polisförvaltningen samt social- och hälsovårdsförvaltningen. Länsstyrelserna svarade också för medborgarnas säkerhet och samordnade förberedelserna för undantagsförhållanden. Länsstyrelserna utvärderade därutöver regionalt inom sina verksamhetsområden den kommunalt producerade basservicen.
Enligt länsstyrelselagen av 1997 fanns vid länsstyrelserna åtminstone en social- och hälsoavdelning, en bildningsavdelning och en polisavdelning. Vid länsstyrelserna fanns dessutom avdelningar eller enheter åtminstone för trafikförvaltning och räddningsförvaltning. Drygt 1 000 personer arbetade vid länsstyrelserna. Då länsstyrelserna upphörde och deras uppgifter på fastlandet överfördes till de nyinrättade regionförvaltningsverken fick länsstyrelsen i Mariehamn namnet Statens ämbetsverk på Åland. (Lääninhallinto 350 vuotta = Länsförvaltningen 350 år, red. H. Tuominen, 1986; J. Rautala, Länsstyrelsen i Åbo och Björneborgs län 350 år: utvecklingen av länsförvaltningens uppgifter och organisation i Finland, 1987; L. Westerlund, Länsförvaltningen: landshövdingarna, regeringsmakten och politiken i Finland åren 1809-1992, 1993)
Utöver denna allmänna uppgift hade länsstyrelserna anförtrotts uppgifter inom justitieförvaltningen, utbildnings- och -kulturförvaltningen samt idrotts- och ungdomsväsendet, trafikförvaltningen, konsument-, konkurrens- och livsmedelsförvaltningen, jord- och skogsbruksförvaltningen, räddnings- och polisförvaltningen samt social- och hälsovårdsförvaltningen. Länsstyrelserna svarade också för medborgarnas säkerhet och samordnade förberedelserna för undantagsförhållanden. Länsstyrelserna utvärderade därutöver regionalt inom sina verksamhetsområden den kommunalt producerade basservicen.
Enligt länsstyrelselagen av 1997 fanns vid länsstyrelserna åtminstone en social- och hälsoavdelning, en bildningsavdelning och en polisavdelning. Vid länsstyrelserna fanns dessutom avdelningar eller enheter åtminstone för trafikförvaltning och räddningsförvaltning. Drygt 1 000 personer arbetade vid länsstyrelserna. Då länsstyrelserna upphörde och deras uppgifter på fastlandet överfördes till de nyinrättade regionförvaltningsverken fick länsstyrelsen i Mariehamn namnet Statens ämbetsverk på Åland. (Lääninhallinto 350 vuotta = Länsförvaltningen 350 år, red. H. Tuominen, 1986; J. Rautala, Länsstyrelsen i Åbo och Björneborgs län 350 år: utvecklingen av länsförvaltningens uppgifter och organisation i Finland, 1987; L. Westerlund, Länsförvaltningen: landshövdingarna, regeringsmakten och politiken i Finland åren 1809-1992, 1993)