läroplikt infördes i Finland 1921 efter en lång planering och diskussion ända från seklets början, då man märkte att barnen på många håll på landsbygden besökte folkskolan dåligt. I städerna gällde i praktiken skolplikt ända fr.o.m. folkskolans tillkomst 1866. Om läroplikt stadgas idag i lagen om grundläggande utbildning av 1988. Den innebär i praktiken detsamma som skolplikt i andra länder. Orsaken till att man i Finland stannade för termen läroplikt var att det antogs dröja länge innan folkskolan skulle vara fullt utbyggd och nåbar för alla. Folkskolan kunde dessutom ersättas av undervisningen i lärdomsskola och av s.k. förberedande undervisning i en sådan. Barnen kallas nuförtiden till inskrivning i en närliggande grundskola med barnets modersmål, svenska eller finska (på samernas hembygdsområde eventuellt samiska), som undervisningsspråk det år det blir läropliktigt.
Läroplikt börjar i och med ingången av höstterminen det år då barnet fyller sju år och upphör när den grundläggande utbildningens lärokurs har fullgjorts eller det har förflutit 10 år sedan läroplikten började. För handikappade eller sjuka kan läroplikten börja ett år tidigare och fortgå i 11 år.
Förskoleundervisningen, som infördes i Finland 2000, är frivillig, men kommunen är skyldig att anordna sådan. Barn kan med ett särskilt beslut av utbildningsanordnaren överföras till hemundervisning, t.ex. vid vistelse utomlands om barnet inte kan gå i skola där. Läroplikten övervakas i så fall av barnets hemkommun i Finland. Vårdnadshavaren skall se till att läroplikt uppfylls; han eller hon kan dömas till böter för försummad tillsyn av den. Utbildningsanordnaren skall numera enligt lag uttryckligen kontrollera närvaron i skolan och meddela vårdnadshavaren om barnets frånvaro.
Avbrott i skolgången och ofullgjord läroplikt är i Finland relativt sällsynt. Svår försummelse leder vanligen till att eleven placeras på ett skolhem och att läroplikten fullgörs där. (G. Cavonius, Från läroplikt till grundskola, 1978; Koko kansan koulu: 80 vuotta oppivelvollisuutta, Kouluhistoriallisen seuran vuosikirja 2001) (Erik Geber)
Läroplikt börjar i och med ingången av höstterminen det år då barnet fyller sju år och upphör när den grundläggande utbildningens lärokurs har fullgjorts eller det har förflutit 10 år sedan läroplikten började. För handikappade eller sjuka kan läroplikten börja ett år tidigare och fortgå i 11 år.
Förskoleundervisningen, som infördes i Finland 2000, är frivillig, men kommunen är skyldig att anordna sådan. Barn kan med ett särskilt beslut av utbildningsanordnaren överföras till hemundervisning, t.ex. vid vistelse utomlands om barnet inte kan gå i skola där. Läroplikten övervakas i så fall av barnets hemkommun i Finland. Vårdnadshavaren skall se till att läroplikt uppfylls; han eller hon kan dömas till böter för försummad tillsyn av den. Utbildningsanordnaren skall numera enligt lag uttryckligen kontrollera närvaron i skolan och meddela vårdnadshavaren om barnets frånvaro.
Avbrott i skolgången och ofullgjord läroplikt är i Finland relativt sällsynt. Svår försummelse leder vanligen till att eleven placeras på ett skolhem och att läroplikten fullgörs där. (G. Cavonius, Från läroplikt till grundskola, 1978; Koko kansan koulu: 80 vuotta oppivelvollisuutta, Kouluhistoriallisen seuran vuosikirja 2001) (Erik Geber)