landsbygdscentraler och lantbrukssällskap, sammanslutningar med uppgift att verka för landsbygdens främjande, närmast genom rådgivningsverksamhet. Äldst av lantbrukssällskapen är Finska hushållningssällskapet, gr. 1797. Åren 1826-1909 tillkom ytterligare 20 lantbrukssällskap, som 1906 sammanslöt sig till centralorganisationen Suomen maatalousseurojen keskusliitto. Den finska lantbruksrådgivningens centralorganisation bildade 1969 en ny topporganisation, Maatalouskeskusten liitto, tillsammans med småbrukarorganisationerna Pienviljelijäin keskusliitto (gr. 1922), Pienviljelijäin liitto (gr. 1910) och Suomen pienviljelijäin liitto (gr. 1949), som alla representerade olika politiska grupperingar. Organisationen döptes 1992 om till Maaseutukeskusten liitto, till vilken 2004 hörde 16 regionala landsbygdscentraler och 10 specialorganisationer. Till landsbygdscentralerna hör 1 800 lantmannagillen med ett sammanlagt medlemsantal på 120 000.
De svenskspråkiga lantbrukssällskapen utträdde ur den finska centralorganisationen redan 1908, och benämningarna lantbruks- och hushållningssällskap har bibehållits sedan dess. Centralen för den svenskspråkiga landsbygdsrådgivningen heter Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF) (gr. 1910),och har fyra regionala medlemsorganisationer, utom Finska hushållningssällskapet, Nylands svenska lantbrukssällskap (gr. 1856 som Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap), Österbottens svenska lantbrukssällskap (gr. 1904) och Ålands hushållningssällskap (gr. 1931). Till lantbrukssällskapen hörde 2005 92 lantmannagillen och övriga föreningar med totalt ca 6 000 medlemmar. Centralorganisationen har förutom lantbruks- och hushållningssällskapen 34 andra organisationer som medlemmar; Finlands svenska 4H är en underavdelning inom SLF. Lantbruks- och hushållningssällskapen erbjuder jordbrukare och andra landsbygdsföretagare ett mångsidigt urval av konsulttjänster och anordnar allmänna rådgivningsevenemang kring branschens dagsaktuella frågor.
Lantmannagillena bildar ett lokalt nät av ideella sammanslutningar som aktiverar ortens landsbygdsföretag och ordnar bl.a. studiecirklar. Representanter för de lokala lantmannagillena började redan 1898 samlas till årliga lantbrukskongresser.
Centralförbunden, båda med säte i huvudstadsregionen, svarar för samordning av verksamheten och utveckling av rådgivningsmaterial och dataprogram. De ger idag råd om bl.a. företagsledning och ekonomi, växtodling, husdjursskötsel, trädgårdsproduktion, ekologisk produktion och landsbygdsutveckling.
År 2002 bildades ProAgria-konsortiet som ett samarbete mellan Maaseutukeskusten liitto och några husdjursrådgivningsorganisationer. SLF blev medlem i konsortiet 2003. (E.J. Kinnunen, Maatalousseurojen keskusliitto 60 vuotta, 1958; L. Westerlund, Hushållnings- och lantbrukssällskapen i Finland åren 1797-1909, 1985; J. Niemelä, Lääninlampureista maaseutukeskuksiin: maaseutukeskusten ja niiden edeltäjien maatalousneuvonta 1700-luvulta 1990-luvulle, 1996; J. Bonäs, Österbottens svenska lantbrukssällskap 1904-2004, 2004; K. Donning, Rådgivningen vid Ålands hushållningssällskap: en utvärdering, 2004; K. Hyvönen, Naisissa maaseudun voima: arviointi maa- ja kotitalousneuvonnan muutoksesta vuosina 1980-2001, 2004; L. Zilliacus, Finska hushållningssällskapets arkiv och skrifter: en källa för forskningen 1-6, 2002-06; K. Björklund, Nylands svenska lantbrukssällskap 1856-2006, 2005)
De svenskspråkiga lantbrukssällskapen utträdde ur den finska centralorganisationen redan 1908, och benämningarna lantbruks- och hushållningssällskap har bibehållits sedan dess. Centralen för den svenskspråkiga landsbygdsrådgivningen heter Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF) (gr. 1910),och har fyra regionala medlemsorganisationer, utom Finska hushållningssällskapet, Nylands svenska lantbrukssällskap (gr. 1856 som Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap), Österbottens svenska lantbrukssällskap (gr. 1904) och Ålands hushållningssällskap (gr. 1931). Till lantbrukssällskapen hörde 2005 92 lantmannagillen och övriga föreningar med totalt ca 6 000 medlemmar. Centralorganisationen har förutom lantbruks- och hushållningssällskapen 34 andra organisationer som medlemmar; Finlands svenska 4H är en underavdelning inom SLF. Lantbruks- och hushållningssällskapen erbjuder jordbrukare och andra landsbygdsföretagare ett mångsidigt urval av konsulttjänster och anordnar allmänna rådgivningsevenemang kring branschens dagsaktuella frågor.
Lantmannagillena bildar ett lokalt nät av ideella sammanslutningar som aktiverar ortens landsbygdsföretag och ordnar bl.a. studiecirklar. Representanter för de lokala lantmannagillena började redan 1898 samlas till årliga lantbrukskongresser.
Centralförbunden, båda med säte i huvudstadsregionen, svarar för samordning av verksamheten och utveckling av rådgivningsmaterial och dataprogram. De ger idag råd om bl.a. företagsledning och ekonomi, växtodling, husdjursskötsel, trädgårdsproduktion, ekologisk produktion och landsbygdsutveckling.
År 2002 bildades ProAgria-konsortiet som ett samarbete mellan Maaseutukeskusten liitto och några husdjursrådgivningsorganisationer. SLF blev medlem i konsortiet 2003. (E.J. Kinnunen, Maatalousseurojen keskusliitto 60 vuotta, 1958; L. Westerlund, Hushållnings- och lantbrukssällskapen i Finland åren 1797-1909, 1985; J. Niemelä, Lääninlampureista maaseutukeskuksiin: maaseutukeskusten ja niiden edeltäjien maatalousneuvonta 1700-luvulta 1990-luvulle, 1996; J. Bonäs, Österbottens svenska lantbrukssällskap 1904-2004, 2004; K. Donning, Rådgivningen vid Ålands hushållningssällskap: en utvärdering, 2004; K. Hyvönen, Naisissa maaseudun voima: arviointi maa- ja kotitalousneuvonnan muutoksesta vuosina 1980-2001, 2004; L. Zilliacus, Finska hushållningssällskapets arkiv och skrifter: en källa för forskningen 1-6, 2002-06; K. Björklund, Nylands svenska lantbrukssällskap 1856-2006, 2005)