Landtman, Gunnar

Landtman, Gunnar (f. 6/5 1878 Hfrs, d. där 30/10 1940), sociolog och upptäcktsresande, en av Edvard Westermarcks mest framstående elever. Landtman disputerade 1905 på avhandlingen The origin of priesthood, blev 1910 docent och 1927 e.o. professor i sociologi vid Helsingfors universitet. Han arbetade även för universitetet i Cambridge och företog 1910-12 en forskningsresa till Papua Nya Guinea, skildrad i Nya Guinea färden (1913) och Ett sagoland och dess infödingar (1931). De vetenskapliga resultaten av resan framlade han bl.a. i verket The folktales of the Kiwai papuans (1917) och The Kiwai papuans of British New Guinea (1927). Under resan insamlade Landtman föremål dels för ett museum i Cambridge och för Finlands nationalmuseum. En del av samlingarna visades 2001 på utställningen Ett sagoland och dess infödingar på Kulturernas museum i Hfrs.

Från den allmänna sociologins område utgav Landtman arbetena Samhällsklassernas uppkomst (1916) och Kulturens ursprungsformer (1918) samt från filosofins område Inledning till det filosofiska tänkandet (1920). 1938 publicerade han det omfattande verket The origin of the inequality of the social classes; av övriga arbeten kan nämnas Ur sagans barndom (1917), biografin Immanuel Kant (1922) och två politiska skildringar, Finlands väg till oavhängighet (1919) och Studenter under Finlands kampår 1898-1909 (1940). Landtman ägnade sig även åt finlandssvensk folkloristik, folkbildningsarbete samt dagspolitik och var riksdagsman (SFP) 1922-23. (R. Numelin, Gunnar Landtman, Hist. o. litt.hist. studier 40, 1965)

Hans son, dipl.ing. (1948) Christian Landtman (f. 1922) var 1962-71 vd för Oy Wärtsilä Ab:s Helsingforsvarv samt 1971 -1984 direktör för företagets varvsgrupp. Tekn.dr h.c. 1981.