Lemland, kommun i Åland strax ö. och s. om Mariehamn. Areal 112km2, invånare 1 860 varav 93,4 % svenskspråkiga (2011).
Lemland, som tack vare närheten till Mariehamn är den snabbast växande kommunen i landskapet, omfattar en ö som skils från Fasta Åland genom Lemströms kanal, infartsled från Lumparn till Mariehamn, grävd genom näset Lemland-Jomala. Vacker lövängsnatur omväxlar med barrskogar, vidsträckta mossar i öns centrala partier och öde bergsvidder främst på dess nordsida. Lemland avskärmas i v. av en vidsträckt skärgård med ett 10-t. bebodda öar; i denna ingår bl.a. Nyhamn, där det tidigare fanns en gruva. Bebyggelsen på fasta Lemland är främst belägen utmed vägarna. Kommunens centrum, Söderby, hade ca 360 inv. 2004. Bland historiska sevärdheter märks Lemböte kapell med närliggande gravfält från vikingatiden, jungfrudans och stenkompass. Vid Lemströms kanal står ett minnesmärke (W. Aaltonen, 1960) över Victor Westerholm, portalfiguren i den s.k. Önningebykolonin, en konstnärssammanslutning som var verksam i Lemland kring sekelskiftet 1900 (Rönnberg, Hanna, Westerholm, Victor). I naturreservatet Nåtö arbetar sedan 1964 en biologisk station, som upprätthålls av Ålands landskapsstyrelse och Societas pro Fauna et Flora Fennica.
Lemlands församling är troligen Ålands äldsta. Gråstenskyrka från slutet av 1200-talet, helgad åt S:ta Birgitta, med väggmålningar från början av 1300-talet. I farvattnen s. om Lemland (Ledsund) utkämpades 1720 ett sjöslag, och året innan låg Peter den store med sin flotta vid Herröskatan, en udde som skjuter långt ut i Östersjön. En svår fartygskatastrof inträffade i december 1916 s.o. om skäret Rödhamn, där det tidigare fanns en lotsstation. Ryssarna anlade under första världskriget en militärbas på Herrö vid farleden Åbo-Stockholm; befästningarna demolerades på 1920-talet. Den finländska försvarsmakten befäste stället både under vinter- och fortsättningskriget, men även dessa anläggningar måste förstöras (P-O. Högnäs/Ewa v. Sivers, Kulturmiljöinventering, 1980; C. Remmer, Lemlands prästgård genom tiderna, 1998)
Lemland, som tack vare närheten till Mariehamn är den snabbast växande kommunen i landskapet, omfattar en ö som skils från Fasta Åland genom Lemströms kanal, infartsled från Lumparn till Mariehamn, grävd genom näset Lemland-Jomala. Vacker lövängsnatur omväxlar med barrskogar, vidsträckta mossar i öns centrala partier och öde bergsvidder främst på dess nordsida. Lemland avskärmas i v. av en vidsträckt skärgård med ett 10-t. bebodda öar; i denna ingår bl.a. Nyhamn, där det tidigare fanns en gruva. Bebyggelsen på fasta Lemland är främst belägen utmed vägarna. Kommunens centrum, Söderby, hade ca 360 inv. 2004. Bland historiska sevärdheter märks Lemböte kapell med närliggande gravfält från vikingatiden, jungfrudans och stenkompass. Vid Lemströms kanal står ett minnesmärke (W. Aaltonen, 1960) över Victor Westerholm, portalfiguren i den s.k. Önningebykolonin, en konstnärssammanslutning som var verksam i Lemland kring sekelskiftet 1900 (Rönnberg, Hanna, Westerholm, Victor). I naturreservatet Nåtö arbetar sedan 1964 en biologisk station, som upprätthålls av Ålands landskapsstyrelse och Societas pro Fauna et Flora Fennica.
Lemlands församling är troligen Ålands äldsta. Gråstenskyrka från slutet av 1200-talet, helgad åt S:ta Birgitta, med väggmålningar från början av 1300-talet. I farvattnen s. om Lemland (Ledsund) utkämpades 1720 ett sjöslag, och året innan låg Peter den store med sin flotta vid Herröskatan, en udde som skjuter långt ut i Östersjön. En svår fartygskatastrof inträffade i december 1916 s.o. om skäret Rödhamn, där det tidigare fanns en lotsstation. Ryssarna anlade under första världskriget en militärbas på Herrö vid farleden Åbo-Stockholm; befästningarna demolerades på 1920-talet. Den finländska försvarsmakten befäste stället både under vinter- och fortsättningskriget, men även dessa anläggningar måste förstöras (P-O. Högnäs/Ewa v. Sivers, Kulturmiljöinventering, 1980; C. Remmer, Lemlands prästgård genom tiderna, 1998)
