Lindman, Åke Leonard (f. 1/11 1928 Hfrs, d. 3/3 2009 Esbo), skådespelare och regissör. Lindman genomgick 1946-47 Svenska teaterns elevskola och var 1947-51 engagerad vid denna teater samt därefter filmskådespelare vid Suomen filmiteollisuus Oy; frilansade samtidigt fram till början av 1960-talet vid Lilla teatern. Lindman anställdes 1966 vid Rundradions svenska tv-teater där han stannade fram till pensioneringen 1993. 1978 grundade han produktionsbolaget Åke Lindman Film-Production Ab.
Lindmans mest kända filmroller är skogvaktaren i Den vita renen (Valkoinen peura, 1952), inspektorn i Arne från Niskavuori (Niskavuoren Aarne, 1954) och Lehto i Okänd soldat (Tuntematon sotilas, 1955). Lindmans grovt manliga utstrålning gjorde att han ofta tilldelades roller som skurk i filmerna. Bland Lindmans regiarbeten för tv och film märks Stormskärs Maja (1977), Den Förtrollade vägen (1986), Tjurens år (1988), Din vredes dag (Vihan päivät, 1991), Harjunpää och antastaren (Harjunpää ja kiusantekijät, 1993) samt Framom främsta linjen (2004, (baserad på Harry Järvs frontminnen). Lindmans regi visar på ett sinne för estetiskt tilltalande miljöer och storslagna scener, medan ett lågt tempo i klipp och en viss allmän stelhet pekar på intryck från finsk 1950-talsfilm. Lindman regisserade även en uppsättning av Joonas Kokkonens opera De sista frestelserna 2000-03.
Lindman belönades med den finska filmens Jussi-pris 1956 och 1988 samt ett flertal andra utmärkelser. Erhöll professors titel 2000, pol.dr h.c. 2005. Lindman spelade även fotboll på landslagsnivå. Hans liv skildras i det 1992 utgiva verket Åke ja hänen maailmansa (red. H. Eteläpää). (Joachim Mickwitz)
Lindmans mest kända filmroller är skogvaktaren i Den vita renen (Valkoinen peura, 1952), inspektorn i Arne från Niskavuori (Niskavuoren Aarne, 1954) och Lehto i Okänd soldat (Tuntematon sotilas, 1955). Lindmans grovt manliga utstrålning gjorde att han ofta tilldelades roller som skurk i filmerna. Bland Lindmans regiarbeten för tv och film märks Stormskärs Maja (1977), Den Förtrollade vägen (1986), Tjurens år (1988), Din vredes dag (Vihan päivät, 1991), Harjunpää och antastaren (Harjunpää ja kiusantekijät, 1993) samt Framom främsta linjen (2004, (baserad på Harry Järvs frontminnen). Lindmans regi visar på ett sinne för estetiskt tilltalande miljöer och storslagna scener, medan ett lågt tempo i klipp och en viss allmän stelhet pekar på intryck från finsk 1950-talsfilm. Lindman regisserade även en uppsättning av Joonas Kokkonens opera De sista frestelserna 2000-03.
Lindman belönades med den finska filmens Jussi-pris 1956 och 1988 samt ett flertal andra utmärkelser. Erhöll professors titel 2000, pol.dr h.c. 2005. Lindman spelade även fotboll på landslagsnivå. Hans liv skildras i det 1992 utgiva verket Åke ja hänen maailmansa (red. H. Eteläpää). (Joachim Mickwitz)