Litorinahavet

Litorinahavet, det saltvattensskede som följde på Ancylussjön i Östersjöns postglaciala utveckling. Litornahavet har fått sitt namn efter en havssnäcka, Litorina litorea, som under detta skede var allmän i det baltiska bäckenet. Litorinatiden började för ca 7 500 år sedan vid Finlands s. kust och för ca 7 000 år sedan i n. Bottenviken. Salthalten var då märkbart högre än idag, och vattnet täckte hela den nuvarande finländska kusten och låg djupt i synnerhet över det som senare blev det österbottniska kustlandet. Efter att världshavets stigning avstannade för ca 6 000-5 000 år sedan, slutade även Litorinahavets transgression. Därefter har Litorinahavets utveckling fortsatt utan större förändringar, och landet har stigit ur havet i en ständigt avtagande takt (landhöjning). Litorinahavets forna strandlinje urskiljs på ca 20 m höjd på Karelska näset och på ca 100 m höjd vid Bottenviken. I kulturhistorien motsvarar Litorinatiden Nordens yngre stenålder. Se även karta vid Östersjön.