Malm, Anna Johanna (Hanna) (f. 8/4 1887 Uurainen, d. Sovjetunionen), politiker och revolutionär. Malm gick i folkskola i Helsingfors och arbetade som bokbindare på Göös boktryckeri, flyttade 1909 till Jakobstad för att tjänstgöra som socialdemokratisk kretssekreterare och stannade där till 1916, då hon återvände till huvudstaden. Under kriget 1918 uppehöll Malm sig bl.a. i Tammerfors, där hon arbetade vid tidningen Kansan Lehti i den inringade staden. Hon flydde till Sverige via n. Finland och dök redan på hösten 1918 upp i hemlandet för att delta i det nygrundade kommunistpartiets underjordiska verksamhet. Den som en eldfängd person kända Malm företrädde en strikt revolutionär linje och motsatte sig sedan hon 1922 slutgiltigt hade slagit sig ned i Sovjetunionen de "småborgerliga experiment" som regimen under 1920-talet såg sig tvungen att tillgripa.
Malm hade lärt känna Kullervo Manner redan före 1918 och ingick 1922 ett s.k. sovjetäktenskap med denne; paret hade på 1920-talet ett starkt inflytande över FKP med Manner som ordförande och Malm som enda kvinna i centralkommittén, som hon tillhörde 1921-30. I konflikten med Kuusinenfalangen utgick de dock som förlorare, och 1932 förpassades Malm till Sovjetkarelen i intern exil, vilket Manner inte förmådde förhindra. 1935 häktades hon och fick en lägerdom på 10 år, varefter hennes öden inte är kända; dödförklarades av rådstuvurätten i Hfrs 1978.
Malm hade lärt känna Kullervo Manner redan före 1918 och ingick 1922 ett s.k. sovjetäktenskap med denne; paret hade på 1920-talet ett starkt inflytande över FKP med Manner som ordförande och Malm som enda kvinna i centralkommittén, som hon tillhörde 1921-30. I konflikten med Kuusinenfalangen utgick de dock som förlorare, och 1932 förpassades Malm till Sovjetkarelen i intern exil, vilket Manner inte förmådde förhindra. 1935 häktades hon och fick en lägerdom på 10 år, varefter hennes öden inte är kända; dödförklarades av rådstuvurätten i Hfrs 1978.