marknader. Redan under förhistorisk tid arrangerades m. i Finland, bl.a. i Åbo, Hausjärvi, Koskis (Åbo o. Björneborgs län) och Vittis, uppenbarligen under påverkan från slaviskt håll. Under medeltiden hölls m. i allmänhet i anslutning till de lokala skyddshelgonens festdagar. Bäst kända är de båda Henriksmässmarknaderna i Åbo (Henrik den helige), marknaden i Villmanstrand och Torneå marknad. Under senmedeltiden uppstod två olika former av m., enskilda m., vid vilka endast borgarna i en viss stad hade rätt att sälja varor, och frimarknader, som var öppna för alla. De enskilda m. avskaffades 1788.
M. har i alla tider varit ett folknöje och ibland åtföljts av mindre önskvärda företeelser (superi, slagsmål m.m.), vilket gjort att de tidvis motarbetats av både myndigheterna och den lokala befolkningen. Antalet m. på landsbygden skars 1821 ned från 50 till 9, bl.a. med hänvisning till bråket vid marknadsplatserna. Flertalet stadsmarknader bibehölls; särskilt de som anordnades i inlandsstäderna (t.ex. Tavastehus och Kuopio) var välbesökta.
Bland kända m. i våra dagar märks vintermarknaden i Rovaniemi och höstmarknaden i Ekenäs. Antalet marknadsevenemang uppgår idag (2005) till ca 800 om året. Marknadstraditionerna omhuldas av föreningen Markkinaperinteen tuki, Hfrs, gr. 1991, som idag är landets största enskilda marknadsarrangör och utger (sedan 1993) facktidskriften Markkinaviesti. Den grundade 1996 en egen samarbetsorganisation för torg- och marknadshandeln, Tori- ja markkinakaupan keskusjärjestö. Jfr mässor.(J. Quist, Finlands m. och finska landsbygdens handelsplatser, 1909; J. Vainionpää, Markkinat Suomessa keskiajalta talvisotaan, 1994)
M. har i alla tider varit ett folknöje och ibland åtföljts av mindre önskvärda företeelser (superi, slagsmål m.m.), vilket gjort att de tidvis motarbetats av både myndigheterna och den lokala befolkningen. Antalet m. på landsbygden skars 1821 ned från 50 till 9, bl.a. med hänvisning till bråket vid marknadsplatserna. Flertalet stadsmarknader bibehölls; särskilt de som anordnades i inlandsstäderna (t.ex. Tavastehus och Kuopio) var välbesökta.
Bland kända m. i våra dagar märks vintermarknaden i Rovaniemi och höstmarknaden i Ekenäs. Antalet marknadsevenemang uppgår idag (2005) till ca 800 om året. Marknadstraditionerna omhuldas av föreningen Markkinaperinteen tuki, Hfrs, gr. 1991, som idag är landets största enskilda marknadsarrangör och utger (sedan 1993) facktidskriften Markkinaviesti. Den grundade 1996 en egen samarbetsorganisation för torg- och marknadshandeln, Tori- ja markkinakaupan keskusjärjestö. Jfr mässor.(J. Quist, Finlands m. och finska landsbygdens handelsplatser, 1909; J. Vainionpää, Markkinat Suomessa keskiajalta talvisotaan, 1994)