Henrik, biskop, Sankt H. (d. möjligen 1158), Finlands nationalhelgon. Om H. finns endast omtvistade historiska uppgifter. Från hans tid saknas alla handlingar, varför bilden av honom bygger på senare medeltida källor och sent upptecknade traditioner. Dessa uppger bl.a. att H. var engelsman och vid mitten av 1100-t. en kort tid biskop i Uppsala. Enligt Erikslegenden följde han Erik den helige på korståget till Finland (trol. omkr. 1157), där han stannade för att missionera, men led martyrdöden redan följande år. Han var inte den första förkunnaren av kristendomen i landet, men den fasta kyrkliga organisationen härstammar uppenbarligen från hans tid. Se även korståg.
H. dräptes enligt en sentida folktradition på Kjulo träsks is av storbonden Lalli, efter en våldgästning som biskopen företagit i dennes hus. På en konstgjord holme i nämnda sjö uppfördes under medeltiden ett kapell till minne av händelsen. H. begrovs i Nousis, vars kyrka byggdes över hans grav. Graven försågs med en minnesvård av sten, vars sidor på 1400-t. pryddes med graverade mässingsplattor som beskriver martyren, hans liv och underverk. Han blev i sinom tid Åbo domkyrkas (invigd 1300) och Finlands skyddspatron. Största delen av H:s reliker överfördes till domkyrkan, varifrån enskilda benbitar under 1300- o. 1400-t. gavs som donationer bl.a. till domkyrkorna i Uppsala och Linköping, detta för att sprida kulten av S:t H. Hans dödsdag, 20/1, högtidlighölls med en fest, senare förenad med marknad, den berömda Henriksmässmarknaden i Åbo, som fortfor långt efter det kulten upphört. H:s translationsfest (förflyttning av relikerna) firades på sommaren, 18/6, dagen efter domkyrkans invigningsfest.
Relikerna förvarades i Åbo domkyrka till 1720, då huvuddelen bortfördes av ryssarna till Petersburg, där de sedermera försvunnit. En del av relikerna som blivit kvar i Åbo påträffades 1924 vid renoveringsarbeten i domkyrkan och överlämnades till Arkeologiska kommissionen. Detta gällde även den benbit som i samband med biskop Hemmings saligförklarande 1514 lagts i biskopens relikskrin i domkyrkan. Fragmentet, som är den enda med säkerhet identifierade resten av H:s kvarlevor, deponerades vid ingången av 2000 för en femårsperiod i S:t Henrikskatedralen i Hfrs, landets katolska huvudkyrka. Se även Kumo. (H. Huntuvuori, Suomen apostoli, 1923; J. Rinne, Pyhä H., piispa ja marttyyri, 1932; A. Maliniemi, De S. Henrico, episcopo et martyre, 1942; T. Heikkilä, Sankt Henrikslegenden, 2009)
H. dräptes enligt en sentida folktradition på Kjulo träsks is av storbonden Lalli, efter en våldgästning som biskopen företagit i dennes hus. På en konstgjord holme i nämnda sjö uppfördes under medeltiden ett kapell till minne av händelsen. H. begrovs i Nousis, vars kyrka byggdes över hans grav. Graven försågs med en minnesvård av sten, vars sidor på 1400-t. pryddes med graverade mässingsplattor som beskriver martyren, hans liv och underverk. Han blev i sinom tid Åbo domkyrkas (invigd 1300) och Finlands skyddspatron. Största delen av H:s reliker överfördes till domkyrkan, varifrån enskilda benbitar under 1300- o. 1400-t. gavs som donationer bl.a. till domkyrkorna i Uppsala och Linköping, detta för att sprida kulten av S:t H. Hans dödsdag, 20/1, högtidlighölls med en fest, senare förenad med marknad, den berömda Henriksmässmarknaden i Åbo, som fortfor långt efter det kulten upphört. H:s translationsfest (förflyttning av relikerna) firades på sommaren, 18/6, dagen efter domkyrkans invigningsfest.
Relikerna förvarades i Åbo domkyrka till 1720, då huvuddelen bortfördes av ryssarna till Petersburg, där de sedermera försvunnit. En del av relikerna som blivit kvar i Åbo påträffades 1924 vid renoveringsarbeten i domkyrkan och överlämnades till Arkeologiska kommissionen. Detta gällde även den benbit som i samband med biskop Hemmings saligförklarande 1514 lagts i biskopens relikskrin i domkyrkan. Fragmentet, som är den enda med säkerhet identifierade resten av H:s kvarlevor, deponerades vid ingången av 2000 för en femårsperiod i S:t Henrikskatedralen i Hfrs, landets katolska huvudkyrka. Se även Kumo. (H. Huntuvuori, Suomen apostoli, 1923; J. Rinne, Pyhä H., piispa ja marttyyri, 1932; A. Maliniemi, De S. Henrico, episcopo et martyre, 1942; T. Heikkilä, Sankt Henrikslegenden, 2009)
Henrik. Fantasibyst i brons vid bönehuset i Kumo. Verket som restes 2002 är en kopia av en förlaga i terracotta av Emil Cedercreutz som finns i Kumo kyrka. Foto: Lena Huldén.