medaljkonst

medaljkonst. En nationell m. uppstod i Finland först mot slutet av 1800-t. Landets förste medaljkonstnär var Walter Runeberg, som följdes bl.a. av Emil Wikström, Johan Munsterhjelm, Ville Vallgren och Felix Nylund. Gerda Qvist är den enda finländska skulptör som helt har ägnat sig åt m., och är därför otvivelaktigt det största namnet på området i Finland. Med början på 1950-t. utvecklades en ny våg där m. fick nya perspektiv, utvecklad ur bildkonstens skulptur. Bland medaljkonstnärer från denna tid märks Essi Renvall, Jussi Vikainen, Wäinö Aaltonen, Oskari Jauhiainen, Aimo Tukiainen, Eila Hiltunen, Kauko Räsänen, Raimo Heino och Tea Helenelund. Speciellt Tukiainen, Räsänen och Heino gjorde medaljerna till något av miniatyrskulpturer. 1965 bildades Gillet för medaljkonst i Finland (Suomen mitalitaiteen kilta), som sedan dess varje år har anordnat en tävling för medaljkonstnärer.

Banbrytare som samlare av medaljer var H.G. Porthan vid Åbo akademi, vars kollektion dock förstördes vid Åbo brand. Porthan initierade även den första på finskt initiativ präglade belöningsmedaljen 1799. Större medaljsamlingar finns i dag bl.a. i Nationalmuseets myntkabinett, Åbo stads historiska museum och Österbottens museum. Beträffande belöningsmedaljer, se Finlands lejons orden, Finlands vita ros orden, Frihetskorset, ÿFinska hushållningssällskapet och ordnar. (H.L. Boström, Suomen muistorahat, 2 bd, 1932-36; A. Laitakari, Suomen mitalit 1936-68, 1969; T. Tuukka, Suomen mitalit 1799-1864, 1979; Aboa, Åbo landskapsmuseums årsbok 1987, 1991; L. Passi, Ilmiö mitalitaide: 1960-luvulla valetut suomalaiset mitalit, 1996) (T.B.)