Meinander, Carl Fredrik (C.F.) Valdemar (f. 6/10 1916 i Hfrs, d. där 23/8 2004), arkeolog, disp. 1954, fil.dr 1957. M. tjänstgjorde 1947-57 som amanuens vid Arkeologiska kommissionens arkeologiska avdelning, 1957--70 som intendent och utnämndes 1971 till professor i arkeologi vid Helsingfors universitet; han pensionerades 1982. Han var även docent i arkeologi 1955-70. M:s doktorsavhandling behandlade Finlands bronsålder. Samtidigt utgav han ett verk om den senneolitiska Kiukaiskulturen. I motsats till tidigare forskning hävdade M. att stenålderns kulturmönster kan spåras i bronsåldern, vilken i sin tur utan större dramatik övergår i äldre järnålder. I arbetet Dåvits; en essä om förromersk järnålder (1969) kunde M. sedan otvetydigt visa, att Alfred Hackmans allmänt hyllade tes, enligt vilken finnarna flyttade in till landet först under århundradena efter vår tideräknings början, inte mera kunde försvaras. M:s forskningar kring frågan om befolkningskontinuitet var banbrytande. Under sin tid vid Arkeologiska kommissionen ledde han ett stort antal utgrävningar i Österbotten, i Saimenområdet och framförallt på Åland, vars stenålder intresserade honom speciellt.
M:s vetenskapliga skriftställarskap är omfattande och behandlar främst stenåldern. Han var en innovativ lärare med intresse för sina elever. M. deltog 1956 som förste utländske arkeolog efter kriget i utgrävningar i Novgorod och 1958 i Vologda. 1960 utsågs M. till medlem av den samnordiska Nubienkommittén, som inom Unescos ram undersökte de fornlämningar som hotades av Assuandammen och verkade som ledare för den första nordiska arkeologiska expeditionen till Nubien 1961. M. var länge en av de bärande krafterna inom Finska fornminnesföreningen, bl.a. som ordförande 1973-77. Hans sista större vetenskapliga verk var en djuplodande biografi över Carl Axel Nordman (1991). (T. Edgren, C.F. Meinander, Sphinx. Finska Vetenskaps-societetens årsbok 2004-2005) (Torsten Edgren)
M:s vetenskapliga skriftställarskap är omfattande och behandlar främst stenåldern. Han var en innovativ lärare med intresse för sina elever. M. deltog 1956 som förste utländske arkeolog efter kriget i utgrävningar i Novgorod och 1958 i Vologda. 1960 utsågs M. till medlem av den samnordiska Nubienkommittén, som inom Unescos ram undersökte de fornlämningar som hotades av Assuandammen och verkade som ledare för den första nordiska arkeologiska expeditionen till Nubien 1961. M. var länge en av de bärande krafterna inom Finska fornminnesföreningen, bl.a. som ordförande 1973-77. Hans sista större vetenskapliga verk var en djuplodande biografi över Carl Axel Nordman (1991). (T. Edgren, C.F. Meinander, Sphinx. Finska Vetenskaps-societetens årsbok 2004-2005) (Torsten Edgren)