Mellersta Finland, fi. Keski-Suomi, landskap, som ursprungligen utgjorde den nordligaste delen av det historiska landskapet Tavastland. 1831 uppdelades Mellersta Finland på Kuopio, S:t Michels, Tavastehus och Vasa län. Tanken på ett mellersta Finlands län och landskap uttalades första gången 1856 av W.S. Schildt och drevs bland annat av Mellersta Finlands landskapsförbund (nuv. Keski-Suomen liitto), som bildades 1931 och har sitt säte i Jyväskylä. Mellersta Finlands län grundades dock först 1960, och 1997 införlivades det i Västra Finlands län. Enligt den s.k. nya landskapsindelningen, slutligt fastslagen genom ett statsrådsbeslut av 1998, omfattade Mellersta Finland 30 kommuner fördelade på sex ekonomiska regioner, nämligen Jyväskylä, Joutsa, Keuruu, Jämsä, Äänekoski och Saarijärvi-Viitasaari. På grund av kommunsammanslagningar består landskapet av 23 kommuner (2010). Areal 16 706 km2, 272 784 inv. (2009). Näringsstruktur 2007: jord- o. skogsbruk 4,8 %, industri 27,2 %, service 66,8 %.
I Mellersta Finland påträffas flera olika landskapstyper, av vilka det för Insjöfinland typiska backlandskapet har den största utbredningen. Mot detta bryter bl.a. berglandet kring Päijännes n. del, där höjdskillnaderna i terrängen uppgår till 100-150 m.
Som helhet höjer sig terrängen från under 100 m ö.h. vid Päijänne till 150-200 m på Suomenselkä, den stora vattendelaren, som bildar en barriär mot Österbotten. De talrika sjöarna, som i v. rinner till Kumo och i ö. till Kymmene älv, är sönderskurna och löper i riktningen n.v.-s.o. Skog upptar över 80 % av landarealen; mest barrskog, utom på gamla svedjemarker, där björkskogen dominerar. Myrmarker förekommer rikligt särskilt på Suomenselkä. Berggrunden består huvudsakligen av granit, medan morän är den vanligaste jordarten.
Bebyggelsen är koncentrerad till sjöstränderna. Jyväskylä med omnejd utgör ett av landets största befolkningscentra; f.ö. märks Jämsänjokidalen och Äänekoski-Suolahti. Befolkningsutvecklingen i Mellersta Finland är i dag positiv, nettoinflyttningen till landskapet och främst Jyväskylä med omgivningar är stor.
Mellersta Finlands industriella profil präglas av storindustrin; där finns bl.a. trä-, pappers-, maskin-, metall- och livsmedelsindustri samt grafisk industri. Hantverk och hemslöjd har gamla anor och fisket kan lokalt vara rätt omfattande. På senare år har också turismen fått allt större betydelse.
Landskapet koloniserades genom Gustav Vasas försorg; där uppstod 1561 den vidsträckta socknen Rautalampi, ur vilken de kommuner utgått som i dag bildar Mellersta Finlands kärna. Bebyggelsen blev sedan igen glesare på grund av klubbekriget och tvångsförflyttning av befolkningen till obygderna i Sverige. (Keski-Suomea ja keskisuomalaisia, 3 bd, 1946-61; Keski-Suomen historia, red. M. Jokipii, 3 bd, 1988-99; R. Numelin, M., 1921; M. Karhunen, Keski-Suomen läänin perustamishistoria, 1969; J. Jäppinen, Keski-Suomi, 1978; H-M. Voutilainen, Keski-Suomi: maakuntako sekin on?, 1997; J. Jäppinen, Keski-Suomen kirkot, 2002)
I Mellersta Finland påträffas flera olika landskapstyper, av vilka det för Insjöfinland typiska backlandskapet har den största utbredningen. Mot detta bryter bl.a. berglandet kring Päijännes n. del, där höjdskillnaderna i terrängen uppgår till 100-150 m.
Som helhet höjer sig terrängen från under 100 m ö.h. vid Päijänne till 150-200 m på Suomenselkä, den stora vattendelaren, som bildar en barriär mot Österbotten. De talrika sjöarna, som i v. rinner till Kumo och i ö. till Kymmene älv, är sönderskurna och löper i riktningen n.v.-s.o. Skog upptar över 80 % av landarealen; mest barrskog, utom på gamla svedjemarker, där björkskogen dominerar. Myrmarker förekommer rikligt särskilt på Suomenselkä. Berggrunden består huvudsakligen av granit, medan morän är den vanligaste jordarten.
Bebyggelsen är koncentrerad till sjöstränderna. Jyväskylä med omnejd utgör ett av landets största befolkningscentra; f.ö. märks Jämsänjokidalen och Äänekoski-Suolahti. Befolkningsutvecklingen i Mellersta Finland är i dag positiv, nettoinflyttningen till landskapet och främst Jyväskylä med omgivningar är stor.
Mellersta Finlands industriella profil präglas av storindustrin; där finns bl.a. trä-, pappers-, maskin-, metall- och livsmedelsindustri samt grafisk industri. Hantverk och hemslöjd har gamla anor och fisket kan lokalt vara rätt omfattande. På senare år har också turismen fått allt större betydelse.
Landskapet koloniserades genom Gustav Vasas försorg; där uppstod 1561 den vidsträckta socknen Rautalampi, ur vilken de kommuner utgått som i dag bildar Mellersta Finlands kärna. Bebyggelsen blev sedan igen glesare på grund av klubbekriget och tvångsförflyttning av befolkningen till obygderna i Sverige. (Keski-Suomea ja keskisuomalaisia, 3 bd, 1946-61; Keski-Suomen historia, red. M. Jokipii, 3 bd, 1988-99; R. Numelin, M., 1921; M. Karhunen, Keski-Suomen läänin perustamishistoria, 1969; J. Jäppinen, Keski-Suomi, 1978; H-M. Voutilainen, Keski-Suomi: maakuntako sekin on?, 1997; J. Jäppinen, Keski-Suomen kirkot, 2002)
Mellersta Finland är beläget vid korsvägen mellan de västliga och de östliga kulturströmningarna i Finland. Kartan visar de 30 kommuner som bildade landskapet Mellersta Finland 1998. Sedan dess har antalet kommuner på grund av kommunsammanslagningar minskat till 23. Karta: Arttu Paarlahti.