Mennander, Carl Fredrik (född 19/7 1712 Stockholm, död 22/5 1786 Uppsala), naturforskare, ärkebiskop. Mennander var född av finländska föräldrar i landsflykt under stora ofreden. Han blev 1728 student i Åbo men vistades 1731-34 i Uppsala, där han lärde känna Linné. Han promoverades 1735 till magister i Åbo, utsågs 1738 till adjunkt i filosofi och var 1742-52 professor i fysik; promoverades 1752 till teol.dr och utnämndes detta år till fjärde professor i teologi och 1754 till tredje teologie professor.
Som biskop i Åbo från 1756 (och som prokansler för akademin) utvecklade Mennander en mångsidig verksamhet och intresserade sig i hög grad för akademins angelägenheter. Han valdes 1775 till ärkebiskop och flyttade över till Uppsala. (Y.R. Forsman, K.F.M. ja hänen aikansa, 1900; K.F. Mennanderin lähettämiä ja saamia kirjeitä - Brev från och till K.F.M., red. K. Österbladh, 3 bd, 1939-42)
Som biskop i Åbo från 1756 (och som prokansler för akademin) utvecklade Mennander en mångsidig verksamhet och intresserade sig i hög grad för akademins angelägenheter. Han valdes 1775 till ärkebiskop och flyttade över till Uppsala. (Y.R. Forsman, K.F.M. ja hänen aikansa, 1900; K.F. Mennanderin lähettämiä ja saamia kirjeitä - Brev från och till K.F.M., red. K. Österbladh, 3 bd, 1939-42)