Åbo ärkestift omfattar 61 finskspråkiga församlingar (2010) i det forna Åbo och Björneborgs län. Församlingarna fördelar sig på 9 prosterier (domprosteriet, Nådendals, Pemars, Vemo, Raumo, Björneborgs, Kumo, Loimaa och Tyrvis prosterier) med 555 009 medlemmar (2009).
Ursprungligen utgjorde hela Finland ett stift, Åbo stift, som stod under överinseende av ärkebiskopen i Uppsala; gränsen mellan Åbo stift och ärkestiftet gick vid Kaakamojoki v. om Kemi älv. Biskopssäte var ursprungligen Nousis, senare Korois. Stiftets domkapitel som inrättades 1276 är Finlands äldsta alltjämt arbetande ämbetsverk. Stiftet upphöjdes till ärkestift genom en kejserlig förordning 1817, då reformationens 300-årsjubileum firades.
Från Åbo stift började nya stift avskiljas 1554 (jfr biskopsstift), då Viborgs stift tillkom. Detta stod även senare några gånger under Åbobiskopens förvaltning: 1579-83, 1583-1618 samt 1712 och 1813 (Borgå stift, Tammerfors stift). Då Finlands gräns mot Sverige 1809 drogs längs Muonio älv och Torne älv, anslöts till Åbo stift de församlingar på älvarnas ö. sida som tidigare hade hört till Uppsala stift. Norra Österbotten och Lappland avskildes från Å. 1851, då dessa områden överfördes till det nybildade Kuopio (gamla) stift. De delar av dåvarande Nylands och Tavastehus län som tidigare hörde till Åbo ärkestift anslöts 1897 till Borgå (gamla) stift. Stiftets svenskspråkiga församlingar jämte landets övriga svenska församlingar bildade 1923 det nuvarande Borgå stift (Borgå stift 2). Sin nuvarande utbredning fick Åbo ärkestift 1956, då Lappo stift bildades.
Bland stiftets medeltida biskopar märks Tomas, Magnus I, Hemming, Magnus II Tavast, Olaus Magni, Konrad Bitz, Magnus III Stiernkors och Arvid Kurck; bland nya tidens biskopar Martin Skytte, Mikael Agricola, Paul Juusten, Ericus Erici Sorolainen, Isak Rothovius, Eskil Petraeus, Johannes Gezelius d.ä. och d.y., Johan Browallius, Carl Fr. Mennander och Jakob Gadolin.
Ärkebiskopar : Jacob Tengström 1817-32, E.G. Melartin 1833-47, Edvard Bergenheim 1850-84, T.T. Renvall 1884-98, Gustaf Johansson 1899-1930, Lauri Ingman 1930-34, Erkki Kaila 1935-45, Aleksi Lehtonen 1945-51, Ilmari Salomies 1951-64, Martti Simojoki 1964-78, Mikko Juva 1978-82, John Vikström 1982-98, Jukka Paarma (1998-2010) och Kari Mäkinen (2010-).
För att minska ärkebiskopens arbetsbörda instiftades 1998 ett andra biskopsämbete i ärkestiftet. Ärkebiskopens och biskopens i Å. arbetsuppgifter är fördelade så, att ärkebiskopen handhar ärenden som gäller hela kyrkan, utländska relationer och på det lokala planet domprosteriet samt Nådendals prosteri. Biskopen leder domkapitlet och sköter frågor som berör de övriga prosterierna i ärkestiftet. (E. Matinolli, Turun hiippakunnan papinvaalit ja papinvirkojen täyttäminen aikakautena 1721-1808, 1955; Turun tuomiokapitulin matrikkeli, 1976; K. Pirinen, Turun tuomiokapituli keskiajan lopussa, 1956, Turun tuomiokapituli uskonpuhdistuksen murroksessa, 1962; B. Widén, Prästmötet i Åbo stift 1629-1864, 1968; A. Läntinen, Turun keskiaikainen piispanpöytä, 1978; K. Pirinen/P. Laasonen/E. Murtorinne; Finlands kyrkohistoria, 4 bd, 2000)
Ursprungligen utgjorde hela Finland ett stift, Åbo stift, som stod under överinseende av ärkebiskopen i Uppsala; gränsen mellan Åbo stift och ärkestiftet gick vid Kaakamojoki v. om Kemi älv. Biskopssäte var ursprungligen Nousis, senare Korois. Stiftets domkapitel som inrättades 1276 är Finlands äldsta alltjämt arbetande ämbetsverk. Stiftet upphöjdes till ärkestift genom en kejserlig förordning 1817, då reformationens 300-årsjubileum firades.
Från Åbo stift började nya stift avskiljas 1554 (jfr biskopsstift), då Viborgs stift tillkom. Detta stod även senare några gånger under Åbobiskopens förvaltning: 1579-83, 1583-1618 samt 1712 och 1813 (Borgå stift, Tammerfors stift). Då Finlands gräns mot Sverige 1809 drogs längs Muonio älv och Torne älv, anslöts till Åbo stift de församlingar på älvarnas ö. sida som tidigare hade hört till Uppsala stift. Norra Österbotten och Lappland avskildes från Å. 1851, då dessa områden överfördes till det nybildade Kuopio (gamla) stift. De delar av dåvarande Nylands och Tavastehus län som tidigare hörde till Åbo ärkestift anslöts 1897 till Borgå (gamla) stift. Stiftets svenskspråkiga församlingar jämte landets övriga svenska församlingar bildade 1923 det nuvarande Borgå stift (Borgå stift 2). Sin nuvarande utbredning fick Åbo ärkestift 1956, då Lappo stift bildades.
Bland stiftets medeltida biskopar märks Tomas, Magnus I, Hemming, Magnus II Tavast, Olaus Magni, Konrad Bitz, Magnus III Stiernkors och Arvid Kurck; bland nya tidens biskopar Martin Skytte, Mikael Agricola, Paul Juusten, Ericus Erici Sorolainen, Isak Rothovius, Eskil Petraeus, Johannes Gezelius d.ä. och d.y., Johan Browallius, Carl Fr. Mennander och Jakob Gadolin.
Ärkebiskopar : Jacob Tengström 1817-32, E.G. Melartin 1833-47, Edvard Bergenheim 1850-84, T.T. Renvall 1884-98, Gustaf Johansson 1899-1930, Lauri Ingman 1930-34, Erkki Kaila 1935-45, Aleksi Lehtonen 1945-51, Ilmari Salomies 1951-64, Martti Simojoki 1964-78, Mikko Juva 1978-82, John Vikström 1982-98, Jukka Paarma (1998-2010) och Kari Mäkinen (2010-).
För att minska ärkebiskopens arbetsbörda instiftades 1998 ett andra biskopsämbete i ärkestiftet. Ärkebiskopens och biskopens i Å. arbetsuppgifter är fördelade så, att ärkebiskopen handhar ärenden som gäller hela kyrkan, utländska relationer och på det lokala planet domprosteriet samt Nådendals prosteri. Biskopen leder domkapitlet och sköter frågor som berör de övriga prosterierna i ärkestiftet. (E. Matinolli, Turun hiippakunnan papinvaalit ja papinvirkojen täyttäminen aikakautena 1721-1808, 1955; Turun tuomiokapitulin matrikkeli, 1976; K. Pirinen, Turun tuomiokapituli keskiajan lopussa, 1956, Turun tuomiokapituli uskonpuhdistuksen murroksessa, 1962; B. Widén, Prästmötet i Åbo stift 1629-1864, 1968; A. Läntinen, Turun keskiaikainen piispanpöytä, 1978; K. Pirinen/P. Laasonen/E. Murtorinne; Finlands kyrkohistoria, 4 bd, 2000)