metersystemet föddes på 1790-t. i revolutionens Frankrike. Då definierades längdenheten meter som 1/40 000 000 av meridianens längd genom Paris. Detta längdmått skulle ersätta tidigare använda längdmått, som dessutom kunde variera på olika orter. En styrka i det nya m. var att det baserade sig på decimalsystemet, vilket avsevärt underlättade räkningar. På basis av noggranna mätningar förfärdigades prototyper, som också överfördes till andra länder. Senare har man övergett denna ursprungliga definition av meter med tillhjälp av prototyper. Vid en konferens 1960 beslöt man att 1 meter = 1 650 763,73 gånger våglängden för ljuset från en rödgul linje i krypton-86 atomens spektrum. Vid denna konferens antogs också det internationella enhetssystemet, SI-systemet (Système International d'Unités). 1983 antogs ytterligare en ny definition av meter, vars längd nu är den sträcka ljuset tillryggalägger på 1/29 9 792 458 sekund.
I Finland antogs metersystemet 1/1 1892 genom en förordning av 1886 (lantdagsbeslut 1885), sedan ständerna redan vid 1863-64 års lantdag hade uttalat sig för dess införande. Under övergångstiden var m. och det gamla systemet (med famn, aln, fot, tum etc., se mått och vikter) parallellt i användning. Den finländska normalmetern fick vid lottningen i Paris 1889 nr 5, normalkilogrammet nr 23.
Ändringar i m. har företagits i flera omgångar, senast 1975, då det internationella SI-systemet antogs i sin helhet inom statsförvaltningen. Det baserar sig på längdmåttet meter (m) och sex andra grundenheter, kilogram (kg), sekund (s), ampere (A, används för att mäta elektrisk ström), kelvin (K, temperatur), candela (cd, ljusstyrka) och materiemängden mol (mol). Utgående från dessa sju grundenheter kan alla övriga enheter i SI-systemet härledas. Därmed avskaffades officiellt ett flertal redan traditionella måttenheter (t.ex. hästkraft) och deras ofta varierande definitioner.
I Finland antogs metersystemet 1/1 1892 genom en förordning av 1886 (lantdagsbeslut 1885), sedan ständerna redan vid 1863-64 års lantdag hade uttalat sig för dess införande. Under övergångstiden var m. och det gamla systemet (med famn, aln, fot, tum etc., se mått och vikter) parallellt i användning. Den finländska normalmetern fick vid lottningen i Paris 1889 nr 5, normalkilogrammet nr 23.
Ändringar i m. har företagits i flera omgångar, senast 1975, då det internationella SI-systemet antogs i sin helhet inom statsförvaltningen. Det baserar sig på längdmåttet meter (m) och sex andra grundenheter, kilogram (kg), sekund (s), ampere (A, används för att mäta elektrisk ström), kelvin (K, temperatur), candela (cd, ljusstyrka) och materiemängden mol (mol). Utgående från dessa sju grundenheter kan alla övriga enheter i SI-systemet härledas. Därmed avskaffades officiellt ett flertal redan traditionella måttenheter (t.ex. hästkraft) och deras ofta varierande definitioner.