Meurman, Otto-Iivari (f. 4/6 1890 Ilmola, d. 19/8 1994 Hfrs), arkitekt. Efter studentexamen 1908 studerade Meurman till en början vid Ateneum och utexaminerades 1914 från Tekniska högskolan. Han praktiserade 1914-15 på Eliel Saarinens byrå och arbetade då med dennes storslagna förslag för Munksnäs-Haga i Helsingfors, varefter han 1917-18 verkade som biträdande stadsplanearkitekt i Helsingfors.
Meurman övertog 1918 en nyinrättad tjänst som stadsplanearkitekt i Viborg, där han i närmare tjugo år ledde den kraftigt expanderande hamnstadens utveckling, till vilket han ofta återkom senare i artiklar och memoarer. Han innehade i slutet av 1910-talet även gemensam byrå med kollegan Carolus Lindberg. Meurman anses vara stadsplaneringens fader i Finland; han introducerade detta ämne först som lärare, senare som professor vid Tekniska högskolan 1940-59. Han uppgjorde över 60 stads- eller generalplaner, bl.a. generalplanerna för Kajana, Joensuu och Villmanstrand (tills. m. O. Kivinen) och generalplanen för Uleåborg (tills. m. A. Ervi), samt den ursprungliga stadsplanen för trädgårdsstaden Hagalund i Esbo (1945), som sedermera har blivit en turistattraktion av stora mått och även en internationell modell för områdesbyggande och stadsplanering.
"Mörri" var en omtyckt och skicklig föreläsare, som under sin långa verksamhet fängslade flera generationer av studerande och arkitekter med historier från sekelskiftet och sin tidigare praktik. Han utgav 1947 läroboken Asemakaavaoppi (2:a uppl. 1982), en bok om arkitekter i Viborg, Viipurin arkkitehdit (1977), tredje delen av Viborgs sockens historia (1985) samt sina memoarer under titeln 99 vuotta Mörrin muistelmia (1989). Han förblev aktiv livet igenom; denne finländsk stadsplanerings "grand old man" publicerade ännu vid drygt hundra års ålder inlägg i debatten om centrala stadsplaneringsfrågor, som t.ex. projektet Kampen-Tölö i Helsingfors. Det är till stor del hans förtjänst att städerna och samhällena i Finland fortfarande har en i europeisk skala småskalig och låg profil. Meurman strävade i sitt arbete genomgående efter att beakta områdets egen topografi, växtlighet och natur samt att undvika storskaliga lösningar och alltför höga byggnader. (Patrick Eriksson)
Meurman övertog 1918 en nyinrättad tjänst som stadsplanearkitekt i Viborg, där han i närmare tjugo år ledde den kraftigt expanderande hamnstadens utveckling, till vilket han ofta återkom senare i artiklar och memoarer. Han innehade i slutet av 1910-talet även gemensam byrå med kollegan Carolus Lindberg. Meurman anses vara stadsplaneringens fader i Finland; han introducerade detta ämne först som lärare, senare som professor vid Tekniska högskolan 1940-59. Han uppgjorde över 60 stads- eller generalplaner, bl.a. generalplanerna för Kajana, Joensuu och Villmanstrand (tills. m. O. Kivinen) och generalplanen för Uleåborg (tills. m. A. Ervi), samt den ursprungliga stadsplanen för trädgårdsstaden Hagalund i Esbo (1945), som sedermera har blivit en turistattraktion av stora mått och även en internationell modell för områdesbyggande och stadsplanering.
"Mörri" var en omtyckt och skicklig föreläsare, som under sin långa verksamhet fängslade flera generationer av studerande och arkitekter med historier från sekelskiftet och sin tidigare praktik. Han utgav 1947 läroboken Asemakaavaoppi (2:a uppl. 1982), en bok om arkitekter i Viborg, Viipurin arkkitehdit (1977), tredje delen av Viborgs sockens historia (1985) samt sina memoarer under titeln 99 vuotta Mörrin muistelmia (1989). Han förblev aktiv livet igenom; denne finländsk stadsplanerings "grand old man" publicerade ännu vid drygt hundra års ålder inlägg i debatten om centrala stadsplaneringsfrågor, som t.ex. projektet Kampen-Tölö i Helsingfors. Det är till stor del hans förtjänst att städerna och samhällena i Finland fortfarande har en i europeisk skala småskalig och låg profil. Meurman strävade i sitt arbete genomgående efter att beakta områdets egen topografi, växtlighet och natur samt att undvika storskaliga lösningar och alltför höga byggnader. (Patrick Eriksson)