militärmiljonerna. Finlands egna värnpliktiga styrkor upplöstes 1901 (finska värnpliktiga militären). De pengar som då frigjordes i statsbudgeten använde generalguvernör Bobrikov för de ryska styrkorna i Finland. Detta var upphovet till m. Efter värnpliktsstrejken 1902-1904 befriades finska medborgare 1905 helt från militärtjänst. I stället skulle Finland som ersättning för landets lägre militärbörda erlägga en årlig avgift om 10 milj. mark till den ryska statskassan. Fr.o.m. 1910 höjdes avgiften årligen med en miljon så att summan 1919 skulle ha uppgått till 20 milj. mark. Ersättningen för 1905 vållade ännu inga problem, men därefter uppstod en tvist om rätten att förvalta de finska statsmedlen. Skulle lantdagen bevilja hela summan för m., eller bara en mindre del som inte kunde täckas ur den s.k. statsfonden som ansågs vara regeringens pengar?
Genom det s.k. militärmanifestet i oktober 1909 bestämde Nikolaj II att hela avgiften skulle erläggas utan lantdagens medverkan. Lantdagen hade endast att fylla på statsfonden om den hotade att sina p.g.a. utbetalningarna till Ryssland. Manifestet ledde till regeringskris i Finland och senatens s.k. förryskning genom den s.k. sabel- eller amiralssenaten. Lantdagen försökte visserligen försvåra utbetalningarna genom att inte bevilja nya skatter, men senaten minskade då istället anslagen för diverse civila ändamål och fortsatte att till fullo erlägga m. Tvisten om statsmedlens förvaltning försvårade betydligt reformsträvandena i Finland, egentligen mycket mera än vad m. innebar rent ekonomiskt. Särskilt lantdagens reformarbete blev lidande. M. beräknas 1902-1916 ha kostat finska staten ca 195 milj. mark. Som jämförelse kan nämnas att statsbudgeten före första världskriget gick på ca 100 milj. mark, men under kriget steg till det dubbla. (P. Luntinen, Sotilasmiljoonat, 1984) (Thomas Westerbom)
Genom det s.k. militärmanifestet i oktober 1909 bestämde Nikolaj II att hela avgiften skulle erläggas utan lantdagens medverkan. Lantdagen hade endast att fylla på statsfonden om den hotade att sina p.g.a. utbetalningarna till Ryssland. Manifestet ledde till regeringskris i Finland och senatens s.k. förryskning genom den s.k. sabel- eller amiralssenaten. Lantdagen försökte visserligen försvåra utbetalningarna genom att inte bevilja nya skatter, men senaten minskade då istället anslagen för diverse civila ändamål och fortsatte att till fullo erlägga m. Tvisten om statsmedlens förvaltning försvårade betydligt reformsträvandena i Finland, egentligen mycket mera än vad m. innebar rent ekonomiskt. Särskilt lantdagens reformarbete blev lidande. M. beräknas 1902-1916 ha kostat finska staten ca 195 milj. mark. Som jämförelse kan nämnas att statsbudgeten före första världskriget gick på ca 100 milj. mark, men under kriget steg till det dubbla. (P. Luntinen, Sotilasmiljoonat, 1984) (Thomas Westerbom)