Värnpliktsstrejken

värnpliktsstrejken, en av det hemliga sällskapet Kagalen organiserad aktion mot värnpliktsuppbåden 1902-04, som ansågs vara olagliga; initiativtagare var botanisten Alvar Palmgren. 1901 inlämnades en medborgaradress, som innehöll nästan en halv miljon namn, till senatens ekonomiedepartement i protest mot värnpliktslagen. Uppbåden verkställdes nämligen med stöd av 1901 års värnpliktslag, som i praktiken innebar att den existerande finska armén upplöstes och att de värnpliktiga förvandlades till ryska trupper. Vid uppbåden våren 1902 infann sig endast ca 40 % av de uppbådade, men sedan bröt de ryska motåtgärderna udden av strejken; 1903 och 1904 infann sig ca 70 %. Redan 1902 inställde sig emellertid 75-90 % i Åbo och Björneborgs län (inkl. Åbo stad), stora delar av Tavastehus län, Nylands län (med undantag av svenskbygderna), S:t Michels, Viborgs och Kuopio län samt Södra Österbotten. Flest uteblev i Vasa och Uleåborgs län, Norra Karelen och det svenskspråkiga Nyland. Även i städerna (med undantag av Åbo, Kotka och Raumo) var motståndet kompakt.

V. framstod som en seger för det passiva motståndet, då ryssarna till stor del tack vare aktionen övergav sina planer på att driva igenom lagen. Tillämpningen av denna uppsköts efter ständernas s.k. stora petition i mars 1905 på obestämd tid. De flesta värnpliktsvägrarna hade benådats redan föregående höst efter tronföljaren Alexej Nikolajevitjs födelse. I stället uppkom snart frågan om särskilda avgifter ur statskassan som ersättning för den upphävda värnplikten (militärmiljonerna). Strejken ledde även till svårigheter och obstruktionsåtgärder i kommunalförvaltningen som skulle tillsätta uppbådsnämnder och för prästerskapet som skulle kungöra uppbåden från predikstolen. Strejken bidrog till den även annars tilltagande emigrationen från Finland i början av 1900-t. (G. Landtman, Studenter under Finlands kampår 1898-1909, 1940; R. Selin, Laittomat asevelvollisuuskutsunnat vuonna 1902 Ahvenanmaalla ja Varsinais-Suomessa, i Historiallinen arkisto 65, 1971; N. Nykvist, Aktivism och passivt motstånd i södra Svenskösterbotten 1899-1918, 1988) (Thomas Westerbom)