minister, titel för medlem av statsrådet. Enligt den nya grundlagen, som trädde i kraft 2000, skall ministrarna vara för redbarhet och skicklighet kända finska medborgare. Statsministern ges i den nya grundlagen en starkare ställning än i regeringsformen av 1919. Han/hon väljs av riksdagen, varefter presidenten fattar det formella beslutet om utnämning till uppdraget. Därefter utnämner presidenten de övriga ministrarna i enlighet med det förslag som statsministern presenterat. En nyhet i förhållande till de tidigare reglerna är förbudet för ministrarna att sköta sådana uppdrag som kan inverka menligt på ministeruppdraget eller äventyra förtroendet för ministerns verksamhet som statsrådsmedlem. Nytt är likaså kravet på att varje m. utan dröjsmål skall ge en för riksdagen avsedd redogörelse för sin näringsverksamhet, sitt ägande i företag och annan betydande förmögenhet samt andra bindningar som kan ha betydelse.
Både statsrådet som helhet och de enskilda ministrarna är politiskt ansvariga inför riksdagen. Detta innebär att presidenten skall bevilja statsrådet eller en enskild m. avsked i de fall, då statsrådet eller ministern inte mera åtnjuter riksdagens förtroende. Presidenten kan dessutom bevilja en enskild m. avsked på initiativ av statsministern. Statsrådet och en enskild m. kan slutligen på eget initiativ anhålla om avsked hos presidenten. Varje ministerium förestås av en m., men inom ett ministerium kan även finnas flera m., varvid uppgifterna är uppdelade dem emellan. Även under den nya grundlagen förefaller det vara möjligt att utnämna ministrar utan portfölj, d.v.s. en m. som inte är knuten till ett bestämt ministerium men som behandlar ärenden som hör till ministeriernas ansvarsområden. Antalet ministerier enligt lagen om statsrådet av 2003 är 13.
Ministeransvarighet. M. är ansvarig både juridiskt och politiskt för sina ämbetsåtgärder. De centrala reglerna om den juridiska ministeransvarigheten ingår i grundlagens 10:e kapitel och i 1922 års ministeransvarighetslag. Åtal mot m. för lagstridigt förfarande behandlas i riksrätten. Beslutet om åtal fattas av riksdagen sedan grundlagsutskottet tagit ställning till lagligheten av en m:s ämbetsåtgärd. Åtalet utförs av riksåklagaren. Beslut om väckande av åtal mot m. kan fattas endast under förutsättning att denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet på ett väsentligt sätt har brutit mot de skyldigheter som hör till m:s uppgifter eller i övrigt förfarit klart lagstridigt i sin ämbetsutövning.
Statssekreterare. Sedan början av år 2005 kan m. biträdas av en statssekreterare, som utnämns för m:s mandatperiod och som skall fungera som m:s medhjälpare och företrädare. Statssekreterarens ansvarsområde motsvarar m:s ansvarsområde. Sekreteraren är likväl inte politiskt ansvarig för sina åtgöranden, men däremot nog juridiskt. Han/hon har enligt justitiekanslers tolkning ansetts ha rätt att på samma grunder som Finlands permanenta EU-representant (EU-ambassadör) delta i EU:s ministerråds möten, d.v.s. rätt att delta och uttala sig men utan rösträtt. (J. Nousiainen, Politiikan huipulla: ministerit ja ministeristöt Suomen parlamentaarisessa järjestelmässä, 1992; Virkaan, virasta, viratta: tutkielmia virkamiehistä ja ministereistä, 1993; A. Jyränki, Uusi perustuslakimme, 2000) (Lars D.Eriksson)
Både statsrådet som helhet och de enskilda ministrarna är politiskt ansvariga inför riksdagen. Detta innebär att presidenten skall bevilja statsrådet eller en enskild m. avsked i de fall, då statsrådet eller ministern inte mera åtnjuter riksdagens förtroende. Presidenten kan dessutom bevilja en enskild m. avsked på initiativ av statsministern. Statsrådet och en enskild m. kan slutligen på eget initiativ anhålla om avsked hos presidenten. Varje ministerium förestås av en m., men inom ett ministerium kan även finnas flera m., varvid uppgifterna är uppdelade dem emellan. Även under den nya grundlagen förefaller det vara möjligt att utnämna ministrar utan portfölj, d.v.s. en m. som inte är knuten till ett bestämt ministerium men som behandlar ärenden som hör till ministeriernas ansvarsområden. Antalet ministerier enligt lagen om statsrådet av 2003 är 13.
Ministeransvarighet. M. är ansvarig både juridiskt och politiskt för sina ämbetsåtgärder. De centrala reglerna om den juridiska ministeransvarigheten ingår i grundlagens 10:e kapitel och i 1922 års ministeransvarighetslag. Åtal mot m. för lagstridigt förfarande behandlas i riksrätten. Beslutet om åtal fattas av riksdagen sedan grundlagsutskottet tagit ställning till lagligheten av en m:s ämbetsåtgärd. Åtalet utförs av riksåklagaren. Beslut om väckande av åtal mot m. kan fattas endast under förutsättning att denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet på ett väsentligt sätt har brutit mot de skyldigheter som hör till m:s uppgifter eller i övrigt förfarit klart lagstridigt i sin ämbetsutövning.
Statssekreterare. Sedan början av år 2005 kan m. biträdas av en statssekreterare, som utnämns för m:s mandatperiod och som skall fungera som m:s medhjälpare och företrädare. Statssekreterarens ansvarsområde motsvarar m:s ansvarsområde. Sekreteraren är likväl inte politiskt ansvarig för sina åtgöranden, men däremot nog juridiskt. Han/hon har enligt justitiekanslers tolkning ansetts ha rätt att på samma grunder som Finlands permanenta EU-representant (EU-ambassadör) delta i EU:s ministerråds möten, d.v.s. rätt att delta och uttala sig men utan rösträtt. (J. Nousiainen, Politiikan huipulla: ministerit ja ministeristöt Suomen parlamentaarisessa järjestelmässä, 1992; Virkaan, virasta, viratta: tutkielmia virkamiehistä ja ministereistä, 1993; A. Jyränki, Uusi perustuslakimme, 2000) (Lars D.Eriksson)