mink (Mustela vison), nordamerikanskt mårddjur, som i slutet av 1920-t. importerades till pälsfarmer. M. liknar den närbesläktade europeiska flodillern, men är något större (längd upp till 50 cm, med svans nästan 75 cm) och har mjukare hårbeklädnad. Den odlas i stor utsträckning som pälsdjur (pälsdjursuppfödning). Förrymda eller utsläppta djur bildade på 1960-t. en vild stam som ställvis är talrik vid den österbottniska kusten, i s.v. Finlands kust- och skärgårdsområde samt i den väst- och östnyländska skärgården. Även på Åland håller m. på att utbreda sig. I praktiken omfattar utbredningsområdet hela s. och mell. Finland, och i ö. Lappland finns en stam av ryskt ursprung.
Vildminkar tar både fisk, däggdjur och fåglar, de kan lokalt vålla stor skada på framför allt fågellivet i skärgården, t.ex. så att hela kolonier av alkfåglar utrymmer ett häckningsskär som hemsökts av minkar. Skärgårdsfåglar i områden utan m. klarar sig med mindre bo- och ungförluster än motsvarande arter i områden som hyser m. Som vilt- och fågelskyddsåtgärd är fångst av m. av stor betydelse, och fångst av m. är tillåten året om, dock inte hona med ungar under tiden 1/5 - 31/7. Under perioden 1998-2002 var fångsten i medeltal 68 000 m. om året. (Johan Ulfvens)
Vildminkar tar både fisk, däggdjur och fåglar, de kan lokalt vålla stor skada på framför allt fågellivet i skärgården, t.ex. så att hela kolonier av alkfåglar utrymmer ett häckningsskär som hemsökts av minkar. Skärgårdsfåglar i områden utan m. klarar sig med mindre bo- och ungförluster än motsvarande arter i områden som hyser m. Som vilt- och fågelskyddsåtgärd är fångst av m. av stor betydelse, och fångst av m. är tillåten året om, dock inte hona med ungar under tiden 1/5 - 31/7. Under perioden 1998-2002 var fångsten i medeltal 68 000 m. om året. (Johan Ulfvens)