missbrukarvård, samhällets vård av alkoholmissbrukare och missbrukare av andra berusningsmedel (se även narkotikamissbruk). M. är reglerad genom 1986 års lag om m., enligt vilken vården har som mål att förebygga och minska missbruket av rusmedel samt därmed förknippade olägenheter och men för hälsan. Verkställandet av m. är en kommunal angelägenhet, och vården skall ordnas så att den till sin innebörd och sin omfattning motsvarar behovet i kommunen.
Service inom m. tillhandahålls i första hand av offentliga inrättningar, såsom hälsocentralerna, hälsocentralsjukhusen och den specialiserade sjukvården, skolhälsovården, företagshälsovården och hemservicen. Vid vissa sjukhus finns enheter som specialiserat sig på m., t.ex. psykiatriska polikliniken för drogberoende vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt och rusmedelskliniken vid Tammerfors universitetssjukhus. Service inom den öppna vården ges också bl.a. av A-klinikerna och ungdomspolikliniker samt vid avvänjningsstationer, som erbjuder vård dygnet runt. I Finland uppsöker årligen mellan 60 000 och 80 000 rusmedelsberoende personer eller deras anhöriga vård. Den baserar sig nästan alltid på frivillighet, även om lagen under vissa förutsättningar möjliggör tvångsvård.
A-klinikstiftelsen (A-klinikkasäätiö), Hfrs, gr. 1955, har gjort en pionjärinsats inom m. Stiftelsens arbete baserar sig på frivillighet, absolut sekretess och ett mångsidigt professionellt teamarbete. I teamen ingår bl.a. socialarbetare, sjukskötare och läkare. Målet för verksamheten är att personer som är beroende av alkohol, läkemedel, narkotika eller spel, skall garanteras en individuell och högt kvalificerad vård. I Finland finns ca 70 A-kliniker (2005), av vilka de flesta är kommunala. A-klinikstiftelsen upprätthåller 14 A-kliniker, 5 ungdomskliniker, akutkliniker, Hietalinnakollektivet, vårdhem, stödbostäder och sedan 1994 även socialsjukhuset i Träskända, gr. 1951 som centralanstalt för de statliga alkoholistanstalterna. Stiftelsen ansvarar för utbildning av vårdpersonal, samarbetar med myndigheter och andra organisationer, bedriver forsknings- och publikationsverksamhet samt informerar via olika projekt och tidskriften Tiimi (gr. 1965).
Olika enskilda organisationer har gjort betydande insatser bl.a. för vården av s.k. bostadslösa alkoholister; i huvudstaden verkar för detta ändamål föreningen De nödställdas vänner. I sammanhanget bör även nämnas AA-rörelsen, vars medlemmar på grund av likartade negativa erfarenheter av alkohol söker hjälpa varandra till ett nyktert liv. Rörelsen kom till Finland i slutet av 1940-t. Al-Anon-grupper för anhöriga till personer med alkoholproblem började bildas 1952. A-gillen, föreningar för A-klinikernas klienter, finns på alla orter där det finns A-kliniker. Finska förbundet för sund livsstil (Suomen elämäntapaliitto) arbetar för att främja hälsa och social välfärd genom att förebygga skador som orsakas genom missbruk av alkohol. Förbundet, som grundades 1994, anordnar möten, kurser och rekreation på kurs- och semesterhotellet Elonhovi nära Noux nationalpark i Esbo.
De narkotika som används mest i Finland är cannabis, amfetamin och dess derivat (bl.a. ecstasy) samt heroin och kokain. Dessutom används crack som är en rökbar form av kokain. Intravenöst bruk av amfetamin, heroin och buprenorfin har blivit ett betydande folkhälsoproblem. Användningen av heroin och dödsfallen i överdoser av heroin har ökat snabbt. Också användningen av kokain och intresset för hallucinogener som LSD är stadd i ökning. Det är inte ovanligt att en drogmissbrukare använder många narkotika samtidigt.
Början till en organiserad m. gjordes på 1870-t. av den spirande absoluta nykterhetsrörelsen. Landets första alkoholistanstalt inrättades 1888 i Orimattila, därifrån den 1891 flyttades till Yläne; den övertogs 1936 av staten och bildade då en sådan anstalt som avsågs i alkoholistlagen av detta år. Denna kompletterades 1947 med en lag om nykterhetsvård i vissa fall, gällande personer i 18-24 års ålder. De båda lagarna upphävdes vid ingången av 1962 genom lagen om vården av dem, som missbrukar berusningsmedel, som i sin tur ersattes av den nuvarande lagen. Fylleri avkriminaliserades 1969, och 1973 trädde lagen om behandling av berusade i kraft. Att ta hand om dem är en uppgift för polisen.
Service inom m. tillhandahålls i första hand av offentliga inrättningar, såsom hälsocentralerna, hälsocentralsjukhusen och den specialiserade sjukvården, skolhälsovården, företagshälsovården och hemservicen. Vid vissa sjukhus finns enheter som specialiserat sig på m., t.ex. psykiatriska polikliniken för drogberoende vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt och rusmedelskliniken vid Tammerfors universitetssjukhus. Service inom den öppna vården ges också bl.a. av A-klinikerna och ungdomspolikliniker samt vid avvänjningsstationer, som erbjuder vård dygnet runt. I Finland uppsöker årligen mellan 60 000 och 80 000 rusmedelsberoende personer eller deras anhöriga vård. Den baserar sig nästan alltid på frivillighet, även om lagen under vissa förutsättningar möjliggör tvångsvård.
A-klinikstiftelsen (A-klinikkasäätiö), Hfrs, gr. 1955, har gjort en pionjärinsats inom m. Stiftelsens arbete baserar sig på frivillighet, absolut sekretess och ett mångsidigt professionellt teamarbete. I teamen ingår bl.a. socialarbetare, sjukskötare och läkare. Målet för verksamheten är att personer som är beroende av alkohol, läkemedel, narkotika eller spel, skall garanteras en individuell och högt kvalificerad vård. I Finland finns ca 70 A-kliniker (2005), av vilka de flesta är kommunala. A-klinikstiftelsen upprätthåller 14 A-kliniker, 5 ungdomskliniker, akutkliniker, Hietalinnakollektivet, vårdhem, stödbostäder och sedan 1994 även socialsjukhuset i Träskända, gr. 1951 som centralanstalt för de statliga alkoholistanstalterna. Stiftelsen ansvarar för utbildning av vårdpersonal, samarbetar med myndigheter och andra organisationer, bedriver forsknings- och publikationsverksamhet samt informerar via olika projekt och tidskriften Tiimi (gr. 1965).
Olika enskilda organisationer har gjort betydande insatser bl.a. för vården av s.k. bostadslösa alkoholister; i huvudstaden verkar för detta ändamål föreningen De nödställdas vänner. I sammanhanget bör även nämnas AA-rörelsen, vars medlemmar på grund av likartade negativa erfarenheter av alkohol söker hjälpa varandra till ett nyktert liv. Rörelsen kom till Finland i slutet av 1940-t. Al-Anon-grupper för anhöriga till personer med alkoholproblem började bildas 1952. A-gillen, föreningar för A-klinikernas klienter, finns på alla orter där det finns A-kliniker. Finska förbundet för sund livsstil (Suomen elämäntapaliitto) arbetar för att främja hälsa och social välfärd genom att förebygga skador som orsakas genom missbruk av alkohol. Förbundet, som grundades 1994, anordnar möten, kurser och rekreation på kurs- och semesterhotellet Elonhovi nära Noux nationalpark i Esbo.
De narkotika som används mest i Finland är cannabis, amfetamin och dess derivat (bl.a. ecstasy) samt heroin och kokain. Dessutom används crack som är en rökbar form av kokain. Intravenöst bruk av amfetamin, heroin och buprenorfin har blivit ett betydande folkhälsoproblem. Användningen av heroin och dödsfallen i överdoser av heroin har ökat snabbt. Också användningen av kokain och intresset för hallucinogener som LSD är stadd i ökning. Det är inte ovanligt att en drogmissbrukare använder många narkotika samtidigt.
Början till en organiserad m. gjordes på 1870-t. av den spirande absoluta nykterhetsrörelsen. Landets första alkoholistanstalt inrättades 1888 i Orimattila, därifrån den 1891 flyttades till Yläne; den övertogs 1936 av staten och bildade då en sådan anstalt som avsågs i alkoholistlagen av detta år. Denna kompletterades 1947 med en lag om nykterhetsvård i vissa fall, gällande personer i 18-24 års ålder. De båda lagarna upphävdes vid ingången av 1962 genom lagen om vården av dem, som missbrukar berusningsmedel, som i sin tur ersattes av den nuvarande lagen. Fylleri avkriminaliserades 1969, och 1973 trädde lagen om behandling av berusade i kraft. Att ta hand om dem är en uppgift för polisen.