Murmansklegionen, truppavdelning, huvudsakligen sammansatt av medlemmar i det finländska röda garde som i början av 1918 hade bildats i Kandalaksja vid Murmanskbanan. Murmansklegionen, som uppträdde i brittiska uniformer, stred först under Iivo Ahavas befäl mot de vita i Fjärrkarelen och anslöt sig 7/6 1918 som Finska legionen (styrka ca 900 man, 1919 ca 1 400) till de brittiska trupper som höll Murmanskbanan besatt. Truppen, som leddes av rödgardistledaren Verner Lehtimäki, ansvarade för ett område som sträckte sig 500 km söderut från Murmansk. Den indrogs i smärre strider med finländska (vita) trupper som opererade i detta område.
Sedan Storbritannien hade börjat dra bort sina trupper efter Tysklands kapitulation i världskriget, önskade flertalet medlemmar av Murmansklegionen återvända till Finland. Detta möjliggjordes efter att amnesti beviljats i september 1919; Finlands regering och den brittiska regeringen hade 19/7 1919 träffat en överenskommelse i saken. En mindre grupp f.d. legionärer dömdes dock till långvariga frihetsstraff. Den mest namnkunnige av Murmansklegionens medlemmar var den f.d. socialdemokratiske regeringschefen Oskari Tokoi, som slog sig ned i USA. (O.V. Itkonen, Muurmannin suomalainen legioona, 1927; Ch.C.M. Maynard, The Murmansk venture, 1928; J. Nevakivi, Muurmannin legioona, 1970; K. Lehtimäki, Verner Lehtimäki, punapäällikkö, 2005)
Sedan Storbritannien hade börjat dra bort sina trupper efter Tysklands kapitulation i världskriget, önskade flertalet medlemmar av Murmansklegionen återvända till Finland. Detta möjliggjordes efter att amnesti beviljats i september 1919; Finlands regering och den brittiska regeringen hade 19/7 1919 träffat en överenskommelse i saken. En mindre grupp f.d. legionärer dömdes dock till långvariga frihetsstraff. Den mest namnkunnige av Murmansklegionens medlemmar var den f.d. socialdemokratiske regeringschefen Oskari Tokoi, som slog sig ned i USA. (O.V. Itkonen, Muurmannin suomalainen legioona, 1927; Ch.C.M. Maynard, The Murmansk venture, 1928; J. Nevakivi, Muurmannin legioona, 1970; K. Lehtimäki, Verner Lehtimäki, punapäällikkö, 2005)